Fan förlåt då..
Förlåt att jag inte alltid lyckas..
Jag försöker... hela jävla tiden..
Men du får de att låta som att jag inte försöker ett jävla skit...
Fan jag kan inte hjälpa att jag inte är perfekt..
Jag kan inte hjälpa hur jag känner..
JAg kan inte hjälpa att jag ibland inte orkar..

Åh jag blir så jävla sårad o du förstår de inte ens...
Jag känner mej så lessen o arg..
Du vill ju inte ens förstå hur de känns..
Du säger saker som gör så jävla ont att höra..
Du förstår inte..
Jag orkar bara inte..
Ååhh... vafan ska man göra då?
Jag försöker finnas till för alla som är mig nära..
Men fan.. jag klarar de inte..
Jag räcker ju inte till...
Jag vill kunna hjälpa er allihopa..
Men jag måste fan få reda ut mina egna saker också..
O att säger sånt gör de fan inte bättre...
De känns som ett jävla slag i magen...
De är fan inte så jävla lätt...

Jag klarar fan inte av hur mycket som helst..
Jag är redan så jäkla slutkörd o stressad o sen pricken över i:et kommer de här... hur jäkla mycket ska man kunna ta egentligen?
Liksom vad jag än gör så blir de fel för någon...
Fan hade jag kunnat dela mej i delar o räcka till åt er alla hade jag fan gjort de..
Jag kan fan inte hjälpa att de är som de är...
Eller att de har blivit som de har blivit...
Åhhh... vette fan hur jag ska känna...
Jag känner mig arg.. o lessen.. o sårad.. o besviken.. o utnyttjad på nåt sätt...
Du snackar alltid om hur mycket jag betyder för dej o allt..
Då säger man fan inte sånt...
Då håller man sånt inne..
Man sårar inte nån som betyder mycket för en..
Inte med sånna saker..
Åhh.. jag vette fan...
De ska inte va såhär...

Du tror att allt blir bra bara sådär på tre sekunder men vafan...
Jag sitter ändå likadant... sårad som fan...

Jag klarar fan inte mycket mer.. är helt jävla slut..
Krossad på ett sätt..

Krossad på insidan...
Och vet inte hur jag ska bygga upp de igen..
Jag försöker hela tiden men sen bara krossas de igen...
Jag vet inte hur jag ska hantera de...
Jag är inte nån magiker som kan få allt att bli bra..
De är svårt att hjälpa andra om man har så mycket eget att kämpa me...
Allt handlar bara om stress o press... nån gång skulle man bara behöva vila..
Jag behöver de..
Vila ut riktigt...
Känns som om jag skulle behöva sova i en vecka..
Om ens de skulle räcka..
känns verkligen som att man håller på o gå under...

Allt jag försöker är att vara tillräckligt bra för er.. o att räcka till..
Jag försöker att uppfylla era krav...
O jag försöker hålla de jag säger att jag ska försöka hålla..
Men fan.. ibland bryter man ihop o de man gör försvinner bortom kontroll..

Visst.. ibland kämpar man kanske inte tillräckligt..
Men jag försöker..

Så våga fan inte komma o säga att jag inte försöker...
För är de de du tror så jävlar.. då går de fan under...
Då kommer jag bryta ihop på riktigt!

tack <333 sa ju de.. äsch de är ändå en onödig text antagligen..