February
Wednesday 2 September 2009 photo 1/1
|
Läser en person den här texten, och tänker en extra gång, så blir jag glad;
Jag hatar människor. Mest av allt hatar jag gamla gubbar som inte tänker längre än deras äckligt fnasiga gamla näsor räcker. Jag avskyr dem så fruktansvärt mycket att inte orden räcker till.
En person i någons närhet blev våldtagen. Hon har bestämt träff med någon hon chattat med. Det är en kille, och hon är antagligen lite förtjust i honom.
När hon tillsammans med sin vän, som hon tagit med sig för att känna sig lite säkrare, kommer till platsen där de bestämt att ses väntar istället fem killar vid platsen. En eller flera av killarna våldtar där henne, medan hennes kompis panikartat ringer efter hjälp. Om jag minns rätt är de inte kvar när polisen kommer till plats. Ni vet, det är en sån där ”typisk våldtäkt” som man surrar förbi när man läser på aftonbladet.se.
Pappan, som givetvis är väldigt upprörd, stannar hemma med sin dotter en vecka eller så. Utanför deras dörrar börjar snacket, som det alltid gör i jag-har-fördomar-mot-allt-och-vet-allt-om-allt-Sverige. Gubbarna undrar vad hon gjorde ute så sent, dessutom i en sådan stor stad. Klockan var ungefär nio på kvällen. Ställ dig själv frågan; hur sent var jag ute när jag var 14? Ringde mamma galen som en ko och undrade var fan du höll hus om du var ute klockan nio på kvällen? Låste hon in dig på rummet i en vecka så att du skulle lära dig en läxa? Förmodligen inte; du gjorde allt sånt alla andra 14-åringar gör.
När gubbarna med fnasiga näsor sedan läser i tidningen att flickan skulle träffa en kille hon lärt känna på Internet blev såklart frågorna och framför allt fördomarna ännu fler. ”Träffar hon någon från Internet får hon väl ändå skylla sig själv?” Anhöriga ringer och beklagar sig, men menar samtidigt att ”nu har hon väl åtminstone lärt sig en läxa?” Vadå för jävla läxa?! Att man inte kan gå ut på vägen och träffa en människa efter Bolibompa utan att räkna med att någon ska penetrera en som en jävla hingst vare sig man vill eller ej?!
Jag har en frågeställning till er, gubbarna med fnasiga näsor: Tänk er att ni går hem från jobbet på kvällen, ni går hem från affären eller en gammal vän, så blir ni plötsligt rånade. De snor 200 spänn du hade i fickan som du och din gubb-kompis skulle ta en öl för, men ni stannade hemma hos honom så pengarna ligger fortfarande kvar i din ficka. Dessutom tvingar de dig att ge dem din nya Iphone-telefon som du stolt visat upp på jobbet tidigare, och även guldklockan du har på din högra handled. Du kommer hem, skakig efter vad som hänt, men framför allt fruktansvärt förbannad på att folk inte fattar vad som är ditt! Kan man aldrig få ha nåt ifred? Eller tänker du när du sitter där och vickar på tårna i din gungfåtölj att du faktiskt får skylla dig själv? Det var ju du som valde att gå hem från din vän när du kunde bett din fruga hämta dig, eller tagit taxin. Det var du som valde att ha guldklockan på dig. Det var du som valde. Tänker du så? Är det inte samma sak gubbe? Det är inte en 14-årings fel att hon bär på ett underliv, och det är framför allt inte hennes fel att gubbar med fnasiga näsor lär sina söner att är en flicka ute ”sent” på kvällen så får hon skylla sig själv. Det är ditt fel, gubbfan, och det är därför jag avskyr dig.
Och slutligen undrar jag; Vad hade du sagt om det var din dotter som blev gruppvåldtagen där i parken? Hade du ryckt på axlarna och skrockat och sagt att ”asch, hon pratade med vahettere, en sån där Internetpolare, sen drog hon dit och ba’ skulle träffa honom. Då får hon faktiskt skylla sig själv, det är så det kan gå, hopps!” Vad hade du sagt om din fru hade blivit våldtagen på väg hem? För det är väl ändå inte förbjudet för henne att vara ute så dags? Vad hade du sagt om hon hade kommit hem förstörd över vad som hänt? ”Äääsch, det är sånt som händer! Hopps!” Men slutligen; vad hade du sagt om du själv kommit innanför dörren, rödsprängd i ögonen och tyst yttrar ”de hoppade på mig där i gränden…fan, de våldtog mig. De tvingade sig på mig bara så där…”, och frugan svarar ”Men äsch, gubbe, det är sånt som händer! Hopps!” Det är lugnt eller?
Är det ett sånt här samhälle vi lever i så är jag inte med längre. Då lägger jag mig. Jag är fan inte med i spelet längre.
Jag hatar människor. Mest av allt hatar jag gamla gubbar som inte tänker längre än deras äckligt fnasiga gamla näsor räcker. Jag avskyr dem så fruktansvärt mycket att inte orden räcker till.
En person i någons närhet blev våldtagen. Hon har bestämt träff med någon hon chattat med. Det är en kille, och hon är antagligen lite förtjust i honom.
När hon tillsammans med sin vän, som hon tagit med sig för att känna sig lite säkrare, kommer till platsen där de bestämt att ses väntar istället fem killar vid platsen. En eller flera av killarna våldtar där henne, medan hennes kompis panikartat ringer efter hjälp. Om jag minns rätt är de inte kvar när polisen kommer till plats. Ni vet, det är en sån där ”typisk våldtäkt” som man surrar förbi när man läser på aftonbladet.se.
Pappan, som givetvis är väldigt upprörd, stannar hemma med sin dotter en vecka eller så. Utanför deras dörrar börjar snacket, som det alltid gör i jag-har-fördomar-mot-allt-och-vet-allt-om-allt-Sverige. Gubbarna undrar vad hon gjorde ute så sent, dessutom i en sådan stor stad. Klockan var ungefär nio på kvällen. Ställ dig själv frågan; hur sent var jag ute när jag var 14? Ringde mamma galen som en ko och undrade var fan du höll hus om du var ute klockan nio på kvällen? Låste hon in dig på rummet i en vecka så att du skulle lära dig en läxa? Förmodligen inte; du gjorde allt sånt alla andra 14-åringar gör.
När gubbarna med fnasiga näsor sedan läser i tidningen att flickan skulle träffa en kille hon lärt känna på Internet blev såklart frågorna och framför allt fördomarna ännu fler. ”Träffar hon någon från Internet får hon väl ändå skylla sig själv?” Anhöriga ringer och beklagar sig, men menar samtidigt att ”nu har hon väl åtminstone lärt sig en läxa?” Vadå för jävla läxa?! Att man inte kan gå ut på vägen och träffa en människa efter Bolibompa utan att räkna med att någon ska penetrera en som en jävla hingst vare sig man vill eller ej?!
Jag har en frågeställning till er, gubbarna med fnasiga näsor: Tänk er att ni går hem från jobbet på kvällen, ni går hem från affären eller en gammal vän, så blir ni plötsligt rånade. De snor 200 spänn du hade i fickan som du och din gubb-kompis skulle ta en öl för, men ni stannade hemma hos honom så pengarna ligger fortfarande kvar i din ficka. Dessutom tvingar de dig att ge dem din nya Iphone-telefon som du stolt visat upp på jobbet tidigare, och även guldklockan du har på din högra handled. Du kommer hem, skakig efter vad som hänt, men framför allt fruktansvärt förbannad på att folk inte fattar vad som är ditt! Kan man aldrig få ha nåt ifred? Eller tänker du när du sitter där och vickar på tårna i din gungfåtölj att du faktiskt får skylla dig själv? Det var ju du som valde att gå hem från din vän när du kunde bett din fruga hämta dig, eller tagit taxin. Det var du som valde att ha guldklockan på dig. Det var du som valde. Tänker du så? Är det inte samma sak gubbe? Det är inte en 14-årings fel att hon bär på ett underliv, och det är framför allt inte hennes fel att gubbar med fnasiga näsor lär sina söner att är en flicka ute ”sent” på kvällen så får hon skylla sig själv. Det är ditt fel, gubbfan, och det är därför jag avskyr dig.
Och slutligen undrar jag; Vad hade du sagt om det var din dotter som blev gruppvåldtagen där i parken? Hade du ryckt på axlarna och skrockat och sagt att ”asch, hon pratade med vahettere, en sån där Internetpolare, sen drog hon dit och ba’ skulle träffa honom. Då får hon faktiskt skylla sig själv, det är så det kan gå, hopps!” Vad hade du sagt om din fru hade blivit våldtagen på väg hem? För det är väl ändå inte förbjudet för henne att vara ute så dags? Vad hade du sagt om hon hade kommit hem förstörd över vad som hänt? ”Äääsch, det är sånt som händer! Hopps!” Men slutligen; vad hade du sagt om du själv kommit innanför dörren, rödsprängd i ögonen och tyst yttrar ”de hoppade på mig där i gränden…fan, de våldtog mig. De tvingade sig på mig bara så där…”, och frugan svarar ”Men äsch, gubbe, det är sånt som händer! Hopps!” Det är lugnt eller?
Är det ett sånt här samhälle vi lever i så är jag inte med längre. Då lägger jag mig. Jag är fan inte med i spelet längre.
Comment the photo
läs denna krönikan, rätt intressant:
http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=12&action=pod_show&id=655
40 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sp0ngeb0b/406341011/
Visa toppen
Show footer