Tuesday 13 November 2007 photo 1/1
|
Visst, alla ändras, på bra och dåliga sätt. De sättet jag har ändras på, säger du är bra. Men varför snackar du inte med mig? Jag vill göra allt för dig. Jag är helt tom utan dig. Det finns ingen som älskar dig lika mycke som mig. Du visste inte att jag kände så, va?! Att jag inte skulle bli så ledsen? Men det blev jag. Jag blev sårad som bara den. Jag grät mig till söms. Jag grät så fort jag var själv. Jag mådde dåligt hela tiden. Jag kunde knappt andas. Men luften gick igenom ändå. Jag vill visa för dig att jag inte har ändrast på det sättet. Att jag alltid finns här för dig fortfarande. Att du inte ska lämna mig igen. Att du kan lita på mig. Jag kommer alltid finnas på din sida vad du än gör mot mig. För jag älskar dig. Jag fattar inte att jag skriver de här. Att jag vågar gå ut med detta. Du skulle bara veta hur mycke mod jag har tagit. Hur länge jag har velat skiva dehär. Hur mycke jag skulle vilja säga till alla som det är. Men jag vågar inte de. Jag vågar knappt skriva de här. Tårarna rinner. Du är den bästa för mig. Jag kommer aldrig sluta älska dig. Du är den bästa för mig. Men du har också ändrats. Du har ändrats på ett dåligt sätt. Men jag står ut. För jag vet att du kommer bli som du var förut. Jag tar tiden att vänta på dig. Jag har ingen bild på dig nu, för du vet redan vem du är nu. Om du orkar läsa som sakt. Jag hoppas du gör det. För Det har tagit mig ett bra tag att skriva det här nu. Jag vill bara att du ska veta att jag alltid kommer älska dig. Och att jag försvinner samma dag som du själv försvinner. Hoppas du förstår nu hur mycket du betyder för mig nu.
Annons