October
Friday 23 October 2009 photo 1/1
|
I lördags tappade jag totalt fattningen om hela mitt liv. Det har nu gått 4 dagar & detta blir min 5;e. När jag såg honom, när han såg mej i ögonen med detta djup, denna bottenlösa trygghet, som jag & endast jag ser, öppnades en helt ny värld framför mej. En värld som för mej innebär en enorm trygghet. Det ögonblicket, med alla människor som fanns omkring oss, mellan oss, ovanför oss, började tårar att forsa nedför mina kinder.
Han öppnade upp det som min själ så länge hållit kvar inne i mej, all smärta som under mitt liv plågat mej, alla känslor jag varit rädd för och inte kunnat släppa ut. En oro & besvikelse på 250kg sprängdes i miljontals bitar och blev till luft, till något som i vissa tillfällen i livet är mer livsviktigt än annars för att kunna överleva och gå vidare som en starkare människa, det förvandlades till luft som varit samtidigt som det inte finns, det blev till något som aldrig mer kan klumpa ihop sej och tynga min bröstkorg för att sedan kväva mej långsamt till döds. Smärtan vad olidlig, den nådde botten på Atlanten och gav mej samtidigt sådan frid jag aldrig drömt om att få uppleva. Tiden var kommen, nu var det äntligen dags, nu var jag redo att skrika mej hes av gråt och sätta eld på allt ont som kom ur mej så det förgörs för evigt och aldrig mer kan sätta sina klor i mej. Förstår ni? Simon Högberg, förstår ni hur extremt mycket jag är redo att offra för denna människa som jag älskar så högt? DU, av alla vuxna, av alla barn, av alla levande varelser, av alla mediciner, av alla psykologer, av alla mediciner, av alla böner, av alla rop på hjälp så klarade du att laga allt som varit krossat, att få alla miljontals bitar på sin rätta plats genom att endast se mej i ögonen och visa att du för alltid kommer att finnas i mitt liv.
Han öppnade upp det som min själ så länge hållit kvar inne i mej, all smärta som under mitt liv plågat mej, alla känslor jag varit rädd för och inte kunnat släppa ut. En oro & besvikelse på 250kg sprängdes i miljontals bitar och blev till luft, till något som i vissa tillfällen i livet är mer livsviktigt än annars för att kunna överleva och gå vidare som en starkare människa, det förvandlades till luft som varit samtidigt som det inte finns, det blev till något som aldrig mer kan klumpa ihop sej och tynga min bröstkorg för att sedan kväva mej långsamt till döds. Smärtan vad olidlig, den nådde botten på Atlanten och gav mej samtidigt sådan frid jag aldrig drömt om att få uppleva. Tiden var kommen, nu var det äntligen dags, nu var jag redo att skrika mej hes av gråt och sätta eld på allt ont som kom ur mej så det förgörs för evigt och aldrig mer kan sätta sina klor i mej. Förstår ni? Simon Högberg, förstår ni hur extremt mycket jag är redo att offra för denna människa som jag älskar så högt? DU, av alla vuxna, av alla barn, av alla levande varelser, av alla mediciner, av alla psykologer, av alla mediciner, av alla böner, av alla rop på hjälp så klarade du att laga allt som varit krossat, att få alla miljontals bitar på sin rätta plats genom att endast se mej i ögonen och visa att du för alltid kommer att finnas i mitt liv.
Visa toppen
Show footer