The Notebook - jag sökte dig och fann mitt hjärta
baserad på boken The Notebook av Nicholas Sparks.

Originaltitel: The Notebook
Genre: Drama, romantik
Producent: Lynn Harris och Mark Johnson
Manus: Jeremy Leven
Skådespelare: Ryan Gosling, Rachel McAdams, James Garner, Gena Rowlands, Joan Allen, James Marsden
Speltid: 123 minuter
Språk: Engelska

Filmen utspelar sig från början på ett ålderdomshem. En man som bor där brukar läsa ur en mystisk dagbok för en gammal kvinna med väldigt dåligt minne.
Historien börjar med att Noah (Ryan Gosling), en pojke i underklassen, ser Allie (Rachel McAdams), som är där för sommaren och tillhör den högre livsstandarden. Noah blir genast förtjust i Allie och försöker få kontakt med henne. Först tvekar Allie men när hon väl lärt känna honom blir hon blixtförälskad. Deras kärlek till varandra är stor men Allies föräldrar gillar inte att deras dotter är tillsammans med Noah, när hon hade kunnat få vilken annan man med hur stor förmögenhet som helst. Fast Allie och Noah inte vill lämna varandra så måste de. Vid sommarens slut skiljas de åt på grund av att Allie väljer att gå på collage i New York och på grund av hennes föräldrars åsikter om Noah.
Efter några år korsas deras vägar igen, men till Noahs besvikelse har Allie förlovat sig med en förmögen advokat och planerar nu deras bröllop. Men när Allie får se Noah igen så börjar hon fundera, vad hade hänt om hon inte hade behövt åka iväg i slutet av den sommaren?
Allie spenderar ett par dagar med Noah och hon förstår varför hon hade blivit så kär i Noah. Hon ville stanna kvar med honom istället för att åka tillbaka till sin fästman. Allies föräldrar var fortfarande ett problem men hennes mamma berättade att hon varit med om samma sak som Allie och att hon nu inte var lika lycklig med Allies far som hon var då. Då visste Allie att hon skulle vara med Noah oavsett vad.
Nu är filmen tillbaka på ålderdomshemmet och historien är slut. Den gamla kvinnan får plötsligt tillbaka sitt minne och inser att Noah är mannen framför henne och hon är Allie. Men hennes minne räcker bara några minuter. Noah går in till Allie på natten och hon kommer ihåg honom. Deras kärlek kan åstadkomma underverk. Morgonen därpå kommer en sjuksköterska in i rummet och hittar Allie och Noah döda, hand i hand, i Allies säng.

Jag tycker filmen är extremt berörande hur många gånger jag än ser den. Man blir ett med skådespelarna och deras känslor för varandra. Man skrattar, man gråter, man blir glad och ens själ njuter.
Det går inte att förklara hur underbar The Notebook är. Den är inte någon "vanlig Hollywood-kärlekshistoria" utan den förmedlar så mycket mer.
Man kan inte lista ut hur filmen slutar och därför vill man inte blunda en enda sekund ifall man skulle missa något.
Det är vackra miljöer, härliga, varma & levande skådespelare som verkligen ger allt. Detta påverkar filmen till att beröra ännu mer.
Jag rekomenderar verkligen denna filmen till alla! The Notebook kan få även den känslokallaste att snyfta till eftertexterna.
När jag såg filmen första gången gick jag och tänkte på den i veckor efteråt. Den gick rakt in i mitt hjärta och lärde mig vad äkta kärlek var.

Filmen är inspelad någonstans vid en sjö i USA, både när de är på ålderdomshemmet och i historien. Naturen och husen är väldigt vackra och det gör att filmen får en helt annan ton och känsla, allt är så fridfullt.
The Notebook börjar med att den äldre Noah ror i soluppgången samtidigt som det spelas lugn pianomusik. Vattnet är stilla och blodrött. Man ser en kvinna i ett fönster, i förnstret speglas den röda himlen och gäss som flyger iväg från sjön.
Senare i filmen, när Allie åker tillbaka till Noah ror de ut med båten på sjön, solen skiner och vinden står helt stilla. Noah tar Allie till ett ställe med massa träd som står i vattnet, i vattnet simmar hundratals vita ankor. Den scenen är nog den vackraste i hela filmen. Dessa "naturscener" gör filmen vackrare och mer berörande.

När Allie och Noah träffades första gången var det 30-tal och när de är på ålderdomshemmet har det gått ungefär 60-70 år.

The Notebook är väldigt annorlunda i jämförelse med andra filmer. Man förstår inte förrens i slutet att det är Noah och Allie när dom är gamla. I historien kan man inte förutse vad som kommer hända med dom, när Allie åker iväg efter den sommaren.
Men en typisk sak för kärleksfilmer är att dom nästan alltid får varandra i slutet.

I början av filmen ser man naturen tillsammans med Noah och Allie, först när han ror och sedan när hon står i fönstret. Man presenteras både för naturen och skådespelarna.
När Noah börjar läsa för Allie kommer man in i början av deras livs historia. Hur de träffades för första gången och hur allt gick till.

En drastisk vändpunkt är när Allies föräldrar får reda på att Allie har varit med Noah och kommer hem för sent. De skäller på Allie och säger att Noah inte är bra för henne, att han är en fattig bonde som inte förtjänar henne och att hon inte får träffa honom mer. Allie blir självklart väldigt arg på sina föräldrar och springer direkt till Noah igen. Men han hörde vad hennes föräldrar sa och börjar fundera på hur det kommer bli efter sommaren är slut. Han kommer aldrig ha råd med massa dyra saker till henne, han kommer aldrig kunna skämma bort henne så mycket som hon egentligen förtjänar. Allie föreslår att han kan följa med henne till New York, där hon ska studera, men vad skulle han göra där? De börjar bråka och de säger att det är bättre att göra slut nu istället för till hösten.
Dagen efter har hennes föräldrar bestämt att de ska åka hem omedelbart. Allie skyndar sig till Noahs jobb men han är inte där. Hon säger till Noahs kompis att hälsa honom att hon är ledsen för allt och att hon älskar honom. Men Noahs kompis hade suttit uppe hela natten med honom och han hade varit förtvivlad. Han säger att hon inte ska göra det värre och att det är över.. När Noah kommer tillbaka och hans kompis berättar vad Allie sa kör han så snabbt han kan till Allie men de har redan hunnit åka.
Denna scenen är efter ungefär 45 minuter, en stor situation i handligen men för ändå filmen vidare..
Bara 15 minuter senare kommer en annan vändpunkt i filmen, då Allie ser Noah i tidningen bara några dagar innan hon ska gifta sig. Hon åker dit för att träffa honom och blir förälskad på nytt. Hon vill inte gifta sig utan stanna där med Noah. Allies mamma får reda på detta och kommer dit. Alla brev som Noah någonsin skrivit till Allie efter den sommaren hade hennes mamma gömt så Allie skulle glömma Noah och gå vidare. Hon ger breven till Allie och säger att hon har varit i samma situation som Allie är nu och att hon valde den rika mannen, som är Allies far, men hon hade varit lyckligare med sin sommarflört.
Den här scenen är scenen då Allie måste göra sitt val, rik eller fattig, olycklig eller lycklig. Man lever sig in i filmen och hoppas på att hon väljer Noah, filmen är gjord på så sätt att man ska gilla Noah och ogilla hennes fästman, Lon. Man "går på" detaljerna.

Efter alla kärleksbekymmer är man tillbaka på ålderdomshemmet igen och Allie får tillbaka minnet. Hon är Allie och mannen med dagboken är Noah. De dör lyckliga tillsammans och visar att kärlek kan åstadkomma underverk. Ett väldigt fint och passande slut på filmen.

Allie (Rachel McAdams) och Noah (Ryan Gosling) är såklart de som filmen handlar mest om.
Allie är en väldigt vacker flicka, man ser direkt på henne att hon är från den högre standarden. Guldblont axellångt hår och blågröna ögon. Hon har alltid någon fin klänning och rött läppstift på sig. Oftast glad med självsäker humor. När hon väl blir arg blir hon riktigt arg men ångrar allt väldigt snabbt.
Noah, en bondpojke som jobbar med de andra på bondgården. Väldigt snäll, framåt och rolig. Vill han ha något så gör han allt för att få det också. Han funderar mycket, speciellt på hur framtiden kommer se ut, men accepterar ändå inte att Allies föräldrar ska komma emellan deras kärlek. När man tittar på hans kläder ser man bara en ung, smutsig kille med för mycket självförtoende, men tittar man närmare så har han ett stort hjärta.

Det är en väldigt stor film att analysera och man får många olika känslor under filmens lopp. Man kan tolka den på olika sätt men de flesta syftar på att filmen visar att kärlek övervinner allt trots alla motgångar. The Notebook är en enastående film och Nicholas Sparks, som skrev boken som filmen är baserad på, vet verkligen hur man får fram känslor till läsaren (tittaren).

I filmen används det olika sorters ljus. Man ska få känslan av 30-tal och det är många klara, rena färger men när det är som mest passion i filmen är det mindre mättnad och mer "sepia-ton", ett varmare ljus.
Ljuset i filmen förmedlar känslan man ska få av det som händer, och det har The Notebook lyckats bra med.

Man märker knappt inte av att det är olika klipp i filmen förutom när de är gamla och unga. Allting är sammanlänkat, även om man ser de som gamla då och då.

Det är mest klassisk musik där ingen sjunger. Lugn musik med piano och fiol eller mer rockigt stuk från 30-talet. Man får en bättre uppfattning om hur skådespelarna känner sig. Eftersom man vill nå fram till tittaren så spelar musiken stor roll.

Folk blir kära varje dag, varje timme, varje sekund. Alla känner igen sig på något sätt i den här filmen. The Notebook är exceptionell.

Oj text...vad läskigt!