July
Sunday 7 March 2010 photo 1/1
|
Det har varit tyst de senaste månaderna. Väldigt tyst.
De som förut ibland ringde, skickade sms
och som jag då och då träffade
har slutat visa intresse för mig.
Kanske att jag ställer för höga kvar, att jag är för påfrestande.
Att jag saknar någonting som de flesta andra har.
Kan hända att jag känner mig ensam
men egentligen så spelar inte det någon större roll längre.
Det händer för mycket i mitt liv just nu.
Förändringar som jag inte har någon chans till att påverka.
Jag hänger inte riktigt med
och jag tycker alltför mycket innehåller orättvisa.
I Torsdags brast det för mig.
Det har inte hänt på en längre tid nu
och jag har inte haft tid att fundera så mycket över vad
det beror på.
Det började med en mening
och fortsatte sedan till gråt
i sju timmar.
Den senaste månaden har jag haft en person kring mig mycket,
Anders.
Han har visat en del små tecken
som gör honom till en speciell person.
Jag vet inte vad som kommer att hända,
därför vill jag inte hoppas för mycket.
Jag fick en kram, en varm sådan.
En kram som kom vid rätt tillfälle
och som jag tror verkligen hade sin
rätta betydelse.
Han gör mig glad, helt enkelt.
Det har blivit en hel del förändringar
i min vardag.
Jag får inte längre någon hjälp med min matlagning.
Än har jag inte märkt så mycket skillnad,
mat finns kvar i min frys.
Allt eftersom lär jag märka av förändringarna
mer och mer.
Helst vill jag inte tänka framåt
när det gäller de bitarna.
Personalen är som dom är.
Det har inte skett någon förändring inom det området
och troligtvis lär det inte göra det heller.
Jag märker hur det då och då saknas någonting
i min lägenhet.
Saker är plötsligt bara försvunna.
Jag litar inte på någon av dom,
känner mig osäker när de är i mitt hem.
Sammordnaren borde ha blivit avskedad för länge sedan,
nu kanske hon istället ska bli chef.
Det känns inte som att någon lyssnar,
alla gör bara sitt "jobb".
Läser i sina papper och
placerar in alla under en och samma rubrik.
Alla är vi olika
men det bkundar de flesta för.
Jag är mitt uppe i en utredning om
personlig assistans.
Det är min tredje överklagan
men jag lär troligtvis inte lyckas bättre
den här gången.
Jag är för "dålig" för hemtjänst
och för "duktig" för personlig assistans.
Det finns ingen grupp för oss som finns mitt emellan.
Och här sitter jag.
De som förut ibland ringde, skickade sms
och som jag då och då träffade
har slutat visa intresse för mig.
Kanske att jag ställer för höga kvar, att jag är för påfrestande.
Att jag saknar någonting som de flesta andra har.
Kan hända att jag känner mig ensam
men egentligen så spelar inte det någon större roll längre.
Det händer för mycket i mitt liv just nu.
Förändringar som jag inte har någon chans till att påverka.
Jag hänger inte riktigt med
och jag tycker alltför mycket innehåller orättvisa.
I Torsdags brast det för mig.
Det har inte hänt på en längre tid nu
och jag har inte haft tid att fundera så mycket över vad
det beror på.
Det började med en mening
och fortsatte sedan till gråt
i sju timmar.
Den senaste månaden har jag haft en person kring mig mycket,
Anders.
Han har visat en del små tecken
som gör honom till en speciell person.
Jag vet inte vad som kommer att hända,
därför vill jag inte hoppas för mycket.
Jag fick en kram, en varm sådan.
En kram som kom vid rätt tillfälle
och som jag tror verkligen hade sin
rätta betydelse.
Han gör mig glad, helt enkelt.
Det har blivit en hel del förändringar
i min vardag.
Jag får inte längre någon hjälp med min matlagning.
Än har jag inte märkt så mycket skillnad,
mat finns kvar i min frys.
Allt eftersom lär jag märka av förändringarna
mer och mer.
Helst vill jag inte tänka framåt
när det gäller de bitarna.
Personalen är som dom är.
Det har inte skett någon förändring inom det området
och troligtvis lär det inte göra det heller.
Jag märker hur det då och då saknas någonting
i min lägenhet.
Saker är plötsligt bara försvunna.
Jag litar inte på någon av dom,
känner mig osäker när de är i mitt hem.
Sammordnaren borde ha blivit avskedad för länge sedan,
nu kanske hon istället ska bli chef.
Det känns inte som att någon lyssnar,
alla gör bara sitt "jobb".
Läser i sina papper och
placerar in alla under en och samma rubrik.
Alla är vi olika
men det bkundar de flesta för.
Jag är mitt uppe i en utredning om
personlig assistans.
Det är min tredje överklagan
men jag lär troligtvis inte lyckas bättre
den här gången.
Jag är för "dålig" för hemtjänst
och för "duktig" för personlig assistans.
Det finns ingen grupp för oss som finns mitt emellan.
Och här sitter jag.
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/spinabifida/446650295/
Visa toppen
Show footer