Friday 20 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
okej.
Tre dagar utan rökning.
Jag kan inte beskriva i ord hur jag mått. Jag känner att jag inte existerar längre och dagarna har flytit bara. Jag är en zombie. Jag har inte kunnat prata i telefon eller någonting och jag tror inte en enda möbel i mitt rum står där den en gång stod.
Jag har diskat som en galning och jag har druckit kaffe massa kaffe ur sugör.
Dagen efter jag slutade så blev jag jättesjuk fysiskt så jag har knappt krafter. Kroppen ställer om sig efter all mental förberedning och nu när det verkligen har hänt.
Jag minns ingenting jag gör för all energi går åt att inte gå utanför dörren.
Jag letade frenetiskt efter cigaretter igår men fann inte en enda eftersom jag tagit bort allt. När jag insåg att jag stod utan några och klockan var sent och jag inte hade en chans att få tag på några igår vart jag panikslagen, men också konstigt nog lättad. för jag vet att jag skulle gjort det.
Jag vet inte hur jag kan fortsätta allt smälter ihop och jag känner mig psykotisk igen, jag har inte varit psykotisk på ett år nu.
Jag finns inte längre. Jag har identifierat mig med cigaretter så länge så jag har inget att luta mig på. Kan inte prata i telefon för de innebär att gå ut att röka.
Jag önskar bara jag kan snart se allt klart igen när jag är igenom det värsta men jag känner ingenting länge just nu.
Jag blandade en grogg starkare än något jag skulle klara av förr (nästa bara sprit) men jag känner den inte. Jag drack den utan problem och jag vill bara sluta känna något.
Det skadar mig mer psykiskt än vad det skulle skada mig att röka fysiskt.
Håll ut håll ut håll ut BARA HÅLL UT.
Snart ska jag väll komma ut på andra sidan som innebär att andas igen?
Men medan känns det som om jag dök ned i ett rör av vatten och måste skynda mig ut på andra sidan innan jag drunknar, men vägen i röret var mycket längre än vad jag beräknat.
Fel beräknat, är det slutet?
Nej nej. inte alls.
Och jag har varit så ensam. men det glädjer mig också såklart.
Robban kände knappt igen mig. Han har alltid märkt innan jag när jag inte har rökt och bett mig röka men idag är jag rädd att jag skrämde honom med hur overklig jag var.
Tre dagar utan rökning.
Jag kan inte beskriva i ord hur jag mått. Jag känner att jag inte existerar längre och dagarna har flytit bara. Jag är en zombie. Jag har inte kunnat prata i telefon eller någonting och jag tror inte en enda möbel i mitt rum står där den en gång stod.
Jag har diskat som en galning och jag har druckit kaffe massa kaffe ur sugör.
Dagen efter jag slutade så blev jag jättesjuk fysiskt så jag har knappt krafter. Kroppen ställer om sig efter all mental förberedning och nu när det verkligen har hänt.
Jag minns ingenting jag gör för all energi går åt att inte gå utanför dörren.
Jag letade frenetiskt efter cigaretter igår men fann inte en enda eftersom jag tagit bort allt. När jag insåg att jag stod utan några och klockan var sent och jag inte hade en chans att få tag på några igår vart jag panikslagen, men också konstigt nog lättad. för jag vet att jag skulle gjort det.
Jag vet inte hur jag kan fortsätta allt smälter ihop och jag känner mig psykotisk igen, jag har inte varit psykotisk på ett år nu.
Jag finns inte längre. Jag har identifierat mig med cigaretter så länge så jag har inget att luta mig på. Kan inte prata i telefon för de innebär att gå ut att röka.
Jag önskar bara jag kan snart se allt klart igen när jag är igenom det värsta men jag känner ingenting länge just nu.
Jag blandade en grogg starkare än något jag skulle klara av förr (nästa bara sprit) men jag känner den inte. Jag drack den utan problem och jag vill bara sluta känna något.
Det skadar mig mer psykiskt än vad det skulle skada mig att röka fysiskt.
Håll ut håll ut håll ut BARA HÅLL UT.
Snart ska jag väll komma ut på andra sidan som innebär att andas igen?
Men medan känns det som om jag dök ned i ett rör av vatten och måste skynda mig ut på andra sidan innan jag drunknar, men vägen i röret var mycket längre än vad jag beräknat.
Fel beräknat, är det slutet?
Nej nej. inte alls.
Och jag har varit så ensam. men det glädjer mig också såklart.
Robban kände knappt igen mig. Han har alltid märkt innan jag när jag inte har rökt och bett mig röka men idag är jag rädd att jag skrämde honom med hur overklig jag var.
![](http://cdn07.dayviews.com/103/_u7/_u7/_u3/u7737/1347280308_m_1.jpg)
fast du vet ju hur slavisk jag är åt cigaretterna, haha :p<br />
Det känns lite bättre nu för övrigt!
Du vet att det bara är att ringa om det känns för jobbigt, jag lovar att jag ska snacka bort ditt röksug ;)
<3<3<3
![](http://cdn07.dayviews.com/103/_u7/_u7/_u3/u7737/1347280308_m_1.jpg)
eller det gör det alltid på dagen. Det är bara efter åtta som det är extremt, å sen går det över vid cirka elva och då känner jag mig bara duktig.<br />
Men vi får höras <3<3
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/spiritual/345466498/