Saturday 11 October 2008 photo 1/1
|
Vi ser andra men ser vi oss själva någongång? I spegeln. Det känns som om jag skyndar mig, allt går för fort. Stanna upp kolla se dig, lyssna på dig. Nu är det mörkt och svårt att se men sådan är årstiden. Mörk och lugn, svart och tyst så tyst att man hör stjärnorna säga vi finns vi lyser upp mörkret. Ett ljus, en eld, ett sken. Det blir genast lättare att se. Jag ser mig om på alla dom som lyser upp den här världen men tyvärr lyser allt för många med sin frånvaro. Mörkret. En saknad av ljus som strålar som vägleder människan mot just ljuset. Som tur är finns stjärnorna där. Och där vill jag vara, mitt ibland alla er stjärnor. En vägledare, en guide. Jag har för bråttom för att hinna se min stjärna. Snart hoppas jag att få se dig igen. Jag måste bara stanna upp och se mig för att kunna se dig!
Comment the photo
Keep on rocking!!!;)=)
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sq/278448392/