July
Tuesday 21 April 2009 photo 3/3
|
Är trött på att låtsas,
spela lycklig och glad,
för känner ingen mening
när jag ser på mitt liv idag.
Letar efter en utväg, men sitter fast
sanningen är den att jag mår
oftast riktigt kasst.
Stänger ögonen och blundar,
vill komma bort,
men vaknar upp på samma plats,
och söker efter hopp.
Om att få känna glädje lycka och kärlek,
för är det något jag behöver -
så är det närhet.
Ber till gud varje dag, omen förbättring,
men lever kvar i samma skit,
utan nån förändring.
Har börjat tvivla på att det kommer
bli bra igen, vill kunna skratta
men jag gråter dagligen
Behöver ett ljus, som leder mig på
rätta vägen, var finns den ängel
som finns där i alla lägen?
Smärtan växer för varje dag som går,
lever kvar i skiten medan dagar blir till år.
Känner ständigt oro, och söker efter svar,
men när jag ser runt omkring mej,
finns ingenting kvar.
Är fast på en plats som jag lärt mig att hata,
vill bara komma långt bort,
där man slipper vakna.
Men intalar mig själv,
om att det blir bra snart igen.
Även fast jag vet att det är kört för länge sen.
Söker efter livsbalans, men faller ner,
vet du hur det känns, när kroppen inte orkar mer?
Mitt liv börjar likna ett piskande regn,
det har hänt så många gånger och
det händer igen.
Men jag lever kvar på hoppet,
men för vad?
Alla kommer ändå säga hejdå någon dag.
Så vad spelar det för roll,
ge mej ett svar,
vem vet när det är min tur att ligga begravd?
spela lycklig och glad,
för känner ingen mening
när jag ser på mitt liv idag.
Letar efter en utväg, men sitter fast
sanningen är den att jag mår
oftast riktigt kasst.
Stänger ögonen och blundar,
vill komma bort,
men vaknar upp på samma plats,
och söker efter hopp.
Om att få känna glädje lycka och kärlek,
för är det något jag behöver -
så är det närhet.
Ber till gud varje dag, omen förbättring,
men lever kvar i samma skit,
utan nån förändring.
Har börjat tvivla på att det kommer
bli bra igen, vill kunna skratta
men jag gråter dagligen
Behöver ett ljus, som leder mig på
rätta vägen, var finns den ängel
som finns där i alla lägen?
Smärtan växer för varje dag som går,
lever kvar i skiten medan dagar blir till år.
Känner ständigt oro, och söker efter svar,
men när jag ser runt omkring mej,
finns ingenting kvar.
Är fast på en plats som jag lärt mig att hata,
vill bara komma långt bort,
där man slipper vakna.
Men intalar mig själv,
om att det blir bra snart igen.
Även fast jag vet att det är kört för länge sen.
Söker efter livsbalans, men faller ner,
vet du hur det känns, när kroppen inte orkar mer?
Mitt liv börjar likna ett piskande regn,
det har hänt så många gånger och
det händer igen.
Men jag lever kvar på hoppet,
men för vad?
Alla kommer ändå säga hejdå någon dag.
Så vad spelar det för roll,
ge mej ett svar,
vem vet när det är min tur att ligga begravd?
Visa toppen
Show footer