July
Friday 29 May 2009 photo 1/2
|
seriöst,
jag vet inte hur jävla många chanser jag har
fått nu och jag kastar iväg dom varje gång,
som om det är så man ska göra.
som om man inte ska lita på någon,
som om alla är ute efter att svika egentligen.
och jag vet inte hur det är. kanske,kanske inte.
men jag fattar inte hur dom få som fortfarande
är kvar har orken att vara det,
när jag bara ger upp och släpper deras händer
för att jag är rädd, rädd att om jag börjar tycka om dom mer
så händer något och så försvinner dom och jag blir sårad
och tänker att om dom ändå försvinner så kan jag ju
lika gärna släppa nu, så gör det inte lika ont.
och jag förstör för mig själv.
jag är ju helt hopplös.
kommer jag börja bry mig igen? jag har ingen jävla
aning och inte ens det har jag ork att bry mig om.
Ingenting.
jag är helt fucked up, jag stöter bort all hjälp jag får
och till slut får ju en efter en nog. dom orkar inte
finnas för någon som bara skiter i vad dom säger och
fortsätter i samma jävla spår utan att tänka på hur andra tar det.
det känns som om jag inte ens bestämmer själv
över vad jag gör längre,
som om allt är inövat och jag ser liksom framför mig
hur saker jag gör/säger bara blir fel,
utan att jag ens försöker hindra det.
jag sårar sånna som betyder mer än jag kan förklara
och jag har ingen aning om hur jag ska göra för att stoppa det,
få dom att förlåta mig eller bara visa
att jag verkligen behöver dom,
snälla stanna kvar och snälla stå ut.
men jag kan inte be dom om det längre, jag inser ju
själv hur krävande jag är och har blivit.
jag har svårt att förstå, skitsvårt, vad som har fått dom att
stanna så länge som dom gjort.
dom är ju verkligen guld värda, dom är mer än guld.
men genom att jag beter mig såhär,så får jag dom att tro att dom
inte behövs för mig. I'm a mess.
Som du sa till mig igår, 'att jag ens orkar med det här'.
Och det undrar jag med, för att jag beter mig som
skit mot dig. Mot dom. Mot alla.
Och jag bara låter det hända, jag bara släpper dom
som jag kämpat som fan att hålla kvar.
Sen ångrar jag mig och lovar mig själv att bättra mig tills
jag kommer på mig själv med att fortsätta i precis samma stil.
Alla har en gräns, när når jag min?
jag vet inte hur jävla många chanser jag har
fått nu och jag kastar iväg dom varje gång,
som om det är så man ska göra.
som om man inte ska lita på någon,
som om alla är ute efter att svika egentligen.
och jag vet inte hur det är. kanske,kanske inte.
men jag fattar inte hur dom få som fortfarande
är kvar har orken att vara det,
när jag bara ger upp och släpper deras händer
för att jag är rädd, rädd att om jag börjar tycka om dom mer
så händer något och så försvinner dom och jag blir sårad
och tänker att om dom ändå försvinner så kan jag ju
lika gärna släppa nu, så gör det inte lika ont.
och jag förstör för mig själv.
jag är ju helt hopplös.
kommer jag börja bry mig igen? jag har ingen jävla
aning och inte ens det har jag ork att bry mig om.
Ingenting.
jag är helt fucked up, jag stöter bort all hjälp jag får
och till slut får ju en efter en nog. dom orkar inte
finnas för någon som bara skiter i vad dom säger och
fortsätter i samma jävla spår utan att tänka på hur andra tar det.
det känns som om jag inte ens bestämmer själv
över vad jag gör längre,
som om allt är inövat och jag ser liksom framför mig
hur saker jag gör/säger bara blir fel,
utan att jag ens försöker hindra det.
jag sårar sånna som betyder mer än jag kan förklara
och jag har ingen aning om hur jag ska göra för att stoppa det,
få dom att förlåta mig eller bara visa
att jag verkligen behöver dom,
snälla stanna kvar och snälla stå ut.
men jag kan inte be dom om det längre, jag inser ju
själv hur krävande jag är och har blivit.
jag har svårt att förstå, skitsvårt, vad som har fått dom att
stanna så länge som dom gjort.
dom är ju verkligen guld värda, dom är mer än guld.
men genom att jag beter mig såhär,så får jag dom att tro att dom
inte behövs för mig. I'm a mess.
Som du sa till mig igår, 'att jag ens orkar med det här'.
Och det undrar jag med, för att jag beter mig som
skit mot dig. Mot dom. Mot alla.
Och jag bara låter det hända, jag bara släpper dom
som jag kämpat som fan att hålla kvar.
Sen ångrar jag mig och lovar mig själv att bättra mig tills
jag kommer på mig själv med att fortsätta i precis samma stil.
Alla har en gräns, när når jag min?
Comment the photo
Dom som gör det är fan idioter som inte är värda dig.
Låt inget tynga ditt hjärta! Du är bra på alla sätt och underbar. Du betyder mycket för mig, glöm aldrig det! Puss gumman!! <333
jag finns för dej med,när du än vill,<br />
och du är så otroligt rolig att vara med.<br />
<333
finns om du vill prata <33
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ssaffran/372951672/
Visa toppen
Show footer