Jag är flickan med leendet, den som kanske försöker visa sig stark hela tiden men även jag fäller tårar.

När natten väl kommer och man lägger sig under täcket och rummet är svart, somnar man oftast inom en kvart. Inte jag! Man är helt i sin ensamhet. Det är då verkligheten kommer ifatt en, det är då man har tid att tänka på allt som verkligen händer runt omkring en. Man hinner tänka varför? alldeles för många gånger. Till slut tränger tårarna igenom för att man inte orkar med alla frågor man ställer sig.

Är det mitt fel?
Har jag gjort något?
Hade jag gjort så, hade det varit annorlunda då?
Vad hade jag kunnat göra för att ändra på den här situaionen?
Varför valde jag just så?
Varför kan inte min familj vara den där lyckliga, där båda föräldrarna bor ihop?
Varför måste jag bo på landet ?
Varför blev mitt liv som det blev?
Varför blev jag mobbad i skolan?
Varför fick jag vara med om alla slag och ord?
Varför vet jag om saker innan dem skett?
Varför kan jag se saker som andra inte ser?
Varför hade jag problem med vikten (och har jag det nu)?
Varför är ingenting som det var förut?
Varför måste man "välja" mellan sina föräldrar?
Varför, varför, varför...

Mycket av sakerna är för många helt ovärda, men det är dem inte för mig. Orkar inte mer, förändringarna är alldeles för många just nu i mitt liv. Det kokar inom mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till.

vad har hänt gumman ?