Min dagbok för exakt 9 år sedan: Jag håller i bladet. Trycker det mot handleden och drar till. Det kommer blod. FAAN!!!!! Det var ju inte meningen. Det droppar en droppe på golvet. Jag tar upp en skitig strumpa å torkar, å torkar men det slutar inte blöda. Jag springer in på toan och sköljer. Det vita handfatet färgas med rött vatten. Det var ju för helvette inte meningen att det skulle bli såhär. Det röda skulle inte synas. Dåliga känslor ska inte visas. Ingen får se för det går inte. Jag tar ett plåster och sätter det över känslorna. Jag går in på mitt rum igen och byter kläder, drar på mej gympadoxen och går upp till mamma. -Ja sticker ut och springer en sväng, säger jag med skärpt röst. -Ja visst men tänk på att det är halt ute, ta det lugnt! Jag hoppar ner från trappan så snön yr runt benen. Nu joggar jag. Det har inte gått mer än en minut å ja e redan trött!! Jag famlar å snubblar omkull!! Det är kallt i snön men skönt. Jag tittar på känslorna som tittar ut genom plåstret, det blir tillochmed känslor i snön. Nu kommer väll folk tro att nån cyklat omkull här, men ingen kommer veta att det är känslor som slagit till igen, och denna gång mot en osäker flicka på 15 år som inte törs visa dom, men som så gärna vill!!!!! Jag reser mej upp och går hem. - Det gick snabbt? säger mamma. - Jaa, jag ångrade mej säger jag medans jag tar av mej skorna. - Jaa det gör vi alla ibland ropar mamma från köket. Jag går ner för trappen lägger mej på sängen och somnar snart...

Annons

The photo has no tags

May 2010