Sunday 2 November 2008 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Åå allt känns bara så hopplöst, jag kommer aldrig dit jag vill. Nått jävla hinder är det alltid på vägen :( Jag är så jävla trött på det, visst mamma har alltid lärt mig att livet aldrig är enkelt. Men att det var så här jävla svårt och kompliserat har ingen någonsin sagt till mig..
Att kämpa sig igenom detta utan dig vid min sida, det är helt omöjligt. Att glida ifrån sin bästa vän är nog det som tagit hårdast på mig, och gör att allt annat blir så svårt och jobbigt med..
Alltid försöker jag komma på undanflykter till att allt är så svårt jämt. När ska jag bara kunna inse att det inte finns några undanflykter, att allt som händer är menat och det går inte att ändra på :(
Jag är inne i en sån sjuk värld av tankar att jag börjat fundera på om jag verkligen är psykiskt sjuk eller något.
Jag har så många frågor jag bara vill ha svar på, men som jag vet att jag aldrig kommer att få ett svar på.
Att kämpa sig igenom detta utan dig vid min sida, det är helt omöjligt. Att glida ifrån sin bästa vän är nog det som tagit hårdast på mig, och gör att allt annat blir så svårt och jobbigt med..
Alltid försöker jag komma på undanflykter till att allt är så svårt jämt. När ska jag bara kunna inse att det inte finns några undanflykter, att allt som händer är menat och det går inte att ändra på :(
Jag är inne i en sån sjuk värld av tankar att jag börjat fundera på om jag verkligen är psykiskt sjuk eller något.
Jag har så många frågor jag bara vill ha svar på, men som jag vet att jag aldrig kommer att få ett svar på.