februari
fredag 6 mars 2009 bild 1/35
|
Att en hund kunde betyda såhär mycker för mig, det trodde jag nog aldrig! Till hösten har jag varit hundägare i 2 år. Kan inte säga underbara år tyvärr för tjejen var ett monster då hon kom. Monstret finns fortfarande kvar ibland det vet väl många vid det här laget. Men charmigare hund får man nog leta efter. Hon charmar alla som möter henne, även sådana som inte gilla hundar.
När hon var liten och man tog upp henne i knäet fick hon något sorts ryck och gillade det inte alls. Hon lyssnade inte på vad jag sa alls, utan enbart körde sitt eget race. Men nu är det helt underbart att vakna på morgonen av att hon nosar upp täcken och kryper in under det, tätt intill mig. Det kallar jag underbar kärlek. När man sitter vid datan eller kollar på film så helt plötsligt kommer en kall nos och buffar på handen och vill sitta och mysa i knäet.
Vem kan egentligen motstå henne när hon kommer och viftar ivrigt med hela kroppen så fort det kommer någon?
Eller när allt känns tungt, hela världen rasar samman och ingen annan finns och kan hjälpa mig. Jag bara ligger under täcket och gråter. Vem är om inte Disa där och tröstar mig genom att lägga sig tätt intill mig och viska på sitt lilla speciella sätt. "Matte snälla gråt inte, allt kommer bli bra bara du inte gråter. Vi kan gå ut och gå istället!"
Hon är min livsenergi när allt är svart och jag bara ser i mörker, när inget annat är bra är hon det. Jag vet hon har också orsakat mig tårar. På alla hundlektioner i början då hon satt och skällde lektionerna igenom och det gick inte att få tyst på henne. Eller när hon bara sticker och skiter i vad jag säger. Men det underbara är att när vi väl har tränat bort det, vet jag att det är jag som lyckats. Det är jag som har format denna lilla underbara varelse. Jag har uppfostrat henne. Så alla tårar vinns tillbaka i tusen gånger mer lycka!! Sen vet jag att hon hade haft potencial att bli ngt mycket mer än hon är om hon kommit till någon annan, någon med mer erfarenhet. Men jag lovar att de kan inte älska henne lika mycket som jag gör.
Min hund är unik, precis som jag. Det finns ingen i hela världen som är som hon. Hennes saker hon har för sig, när hon bara lägger sig på rygg och pratar eller när hon ligger ner och kissar, vem har inte höjt på ögonbrynet då och undrat är hon normal? Men nej, hon är inte normal. Hon är unik. Ett orginal utan dess like, precis som jag!
Disa, matte älskar dig vad som än händer <3
När hon var liten och man tog upp henne i knäet fick hon något sorts ryck och gillade det inte alls. Hon lyssnade inte på vad jag sa alls, utan enbart körde sitt eget race. Men nu är det helt underbart att vakna på morgonen av att hon nosar upp täcken och kryper in under det, tätt intill mig. Det kallar jag underbar kärlek. När man sitter vid datan eller kollar på film så helt plötsligt kommer en kall nos och buffar på handen och vill sitta och mysa i knäet.
Vem kan egentligen motstå henne när hon kommer och viftar ivrigt med hela kroppen så fort det kommer någon?
Eller när allt känns tungt, hela världen rasar samman och ingen annan finns och kan hjälpa mig. Jag bara ligger under täcket och gråter. Vem är om inte Disa där och tröstar mig genom att lägga sig tätt intill mig och viska på sitt lilla speciella sätt. "Matte snälla gråt inte, allt kommer bli bra bara du inte gråter. Vi kan gå ut och gå istället!"
Hon är min livsenergi när allt är svart och jag bara ser i mörker, när inget annat är bra är hon det. Jag vet hon har också orsakat mig tårar. På alla hundlektioner i början då hon satt och skällde lektionerna igenom och det gick inte att få tyst på henne. Eller när hon bara sticker och skiter i vad jag säger. Men det underbara är att när vi väl har tränat bort det, vet jag att det är jag som lyckats. Det är jag som har format denna lilla underbara varelse. Jag har uppfostrat henne. Så alla tårar vinns tillbaka i tusen gånger mer lycka!! Sen vet jag att hon hade haft potencial att bli ngt mycket mer än hon är om hon kommit till någon annan, någon med mer erfarenhet. Men jag lovar att de kan inte älska henne lika mycket som jag gör.
Min hund är unik, precis som jag. Det finns ingen i hela världen som är som hon. Hennes saker hon har för sig, när hon bara lägger sig på rygg och pratar eller när hon ligger ner och kissar, vem har inte höjt på ögonbrynet då och undrat är hon normal? Men nej, hon är inte normal. Hon är unik. Ett orginal utan dess like, precis som jag!
Disa, matte älskar dig vad som än händer <3
Kommentera bilden
18 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/stackeboon/339775864/
Visa toppen
Visa sidfoten