Saturday 5 June 2010 photo 3/3
|
Om man kunde få sova bra? om man skulle få må bra i allmänhet? skulle man då sova utan att vara rädd, utan mardrömmar och panik? skulle man inte vakna med ångest, äta ångest till frukost lunch, middag, ligga och krama om ångesten för att sedan gråtande somna med den innuti sitt bröst, där den gräver och skriker.
skulle man krama om sina syskon då de gråter? istället för att sitta på sin säng, stirra in i väggen och låtsas som om man inget hör.
skulle man känna sig betydelsefull om man mådde bra? som om man gör skillnad och inte vore en sådan där utfyllnadsperson? tänk om man slapp vara det, vad betyelsefull man skulle känna sig.
och tänk om det slapp göra ont, om man kanske någon gång skulle få ångesten att försvinna? ibland känns det som om jag inte längre kan tänka mig min kropp utan den. då tårarna tar slut, man förvandlas till manisk och blir immun mot all sorts sorg, eftersom man redan har allt.
och hur skulle det vara om jag inte var utfyllnad av massan? om någon behövde mig?
det var en dröm, inget mer. och mer kommer det aldrig att bli
skulle man krama om sina syskon då de gråter? istället för att sitta på sin säng, stirra in i väggen och låtsas som om man inget hör.
skulle man känna sig betydelsefull om man mådde bra? som om man gör skillnad och inte vore en sådan där utfyllnadsperson? tänk om man slapp vara det, vad betyelsefull man skulle känna sig.
och tänk om det slapp göra ont, om man kanske någon gång skulle få ångesten att försvinna? ibland känns det som om jag inte längre kan tänka mig min kropp utan den. då tårarna tar slut, man förvandlas till manisk och blir immun mot all sorts sorg, eftersom man redan har allt.
och hur skulle det vara om jag inte var utfyllnad av massan? om någon behövde mig?
det var en dröm, inget mer. och mer kommer det aldrig att bli