Jag har insett en sak..

Vi var vänner ett tag och du stod mig väldigt nära, sen gjorde du saker som jag nog aldrig kommer kunna förlåta.. Men innan jag träffade dig var jag fortfarande en tjej som trodde det bästa om alla, visst jag hade blivit sviken och väldigt sårad innan också men jag trodde ändå att jag skulle ha kvar alla vänner resten av mitt liv för det var ju ändå så vi sa.. Jag vet inte vad som fick dig att göra allt som du gjorde, jag kan bara anta att det var för uppmärksamheten, för ingen fick tycka bättre om någon annan än dig. Visst jag vet att du var ung och inte hade det så lätt, men hur gamal man än är vet man hur man behandlar sina vänner.. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur du fick mig att må, hur mycket jag älskade dig som vän och hur mycket du fick mig att hata dig. Allting jag känner nu är bara att jag är tacksam för att jag faktiskt träffade dig, det har gjort att jag fått i alla fall en väldigt nära vän. Det har även gjort mig till den jag är idag, till en starkare människa som inte längre vågar lita på allt och alla.

Jag antar att jag saknar dig ibland, eller ja,, den du var när jag kände dig..

Behövde bara skriva av mig lite.. Hoppas du inte känner dig allt för utlämnad.

<3 jag älskar dig!