Alltså, jag blir så seriöst irriterad på mig själv nuförtiden. Jag snackar med människor, träffar folk och är allmänt social då och då, men lik förbaskat blir jag ändå deppig =/. Jag menar, visserligen har jag inga nära vänner som jag kan prata med och träffa ofta, men jag har iaf folk som verkar bry sig lite iaf.

Och det gör mig så besviken på mig själv att jag inte kan vara nöjd med det. Jag snackade till exempel nyss med min bäste polare (vilket jämfört mot andras vänkrets, skulle kanske vara en "vän" eller kanske bara "Bekant"), och gjorde det i kanske en halvtimme och vi pratade om lite allt möjligt och hade allmänt trevligt. Annars brukar jag knappt få tag i honom nån gång per vecka och kanske träffa honom 1-3 ggr per månad.

Sen har jag ju visserligen andra människor jag träffar lite då och då, men jag känner inte att jag "klickar" med någon, ingen är riktigt som jag. Visst, inget illa menat, ni som jag känner är verkligen jättetrevliga, men det är nåt ni saknar, och jag kan inte riktigt beskriva vad =/.

Och jag gillar verkligen inte att hålla på att gnälla så här fram och tillbaks hela tiden, men jag har ingen annan att berätta det för och det känns så värdelöst att bara skriva ner det i notepad och på papper, då gör det ingen skillnad ju.

Hur som helst, även om det inte alltid verkar som det så uppskattar jag verkligen när ni bryr er och är snälla mot mig och så, och jag hoppas verkligen inte någon tar illa upp för hur jag beter mig =/.

Jag vill lära känna dig, really.