Sunday 2 November 2008 photo 2/3
|
Jag vill bara få ur mig detta.
Kommer naturligtvis skriva så att man inte förstår vem det är menat till, men det kommer självklart vara någon som tar åt sig. Förhoppningsvis rätt person. Men jag vill fortfarande bara få ur mig det. Och Derya är antagligen trött på att höra samma gnäll om och om igen. Men om man ska gå tillbaka till att någon tar åt sig. Visar det sig att rätt person inser detta så kommer jag aldrig någonsin våga erkänna det rakryggad framför denne. Inte för att jag är feg, men jag har blivit totalt rubbad av hela den här incidenten. Den har raderat mitt gamla jag. Till det bättre, till det sämre? Det återstår fortfarande att se. Allting är under en process, som förtillfället verkar oändlig.
Iaf, jag börjar omoget. Din äckliga lilla hora. (Säger jag bara för jag är allmänt trött på ditt sätt att sköta saker och ting.) Jag förstår att du antagligen inte fattar vad det är du gör fel, jag klandrar dig väl egentligen inte - jag öppnar ju inte käften. Inte framför dig i alla fall. Och fel gör du väl faktiskt inte, om jag nu illa tvunget ska vara ärlig och säga emot mig själv.
Du gör så att min halva, min resterande halva, är upptagen. Vilken idiot som helst förstår att en halva behöver sin andra halva för att bilda en helhet. Jag får bara det jag vill ha halvt. Det är inte bara tack vare dig jag inte får resterande, men för mig känns det som att du är en stor del av anledningen. Helvete vad jag hatar att vara sån här.
Jag är innerligt trött på att inte kunna säga det rakt ut. Tror du inte jag mår dåligt över att inte kunna få säga till dig, rakt i ansiktet vilken liten skit du faktiskt får dig själv att framstå som? Att en människa som du, ska kunna få bete sig hur som helst bland oss andra människor är egentligen inte acceptabelt. Men eftersom vi sitter i denna sits måste jag bara le mot dig, spela med och bidra till att vi tjejer är av den svagare sorten som bara tar emot och finner sig i det som ges.
Jag antar att om jag försöker vara god, får jag gott tillbaka. Men snälla, hjälp mig att klara det. För egentligen är vi nog bara lika du och jag. Egentligen kanske vi vill åt samma sak. Egentligen vet jag antagligen ingenting och jag borde verkligen sluta skriva nu. Egentligen är det bara pinsamt och egentligen skriver jag egentligen lite för mycket.
Och med ordet mening i tanken ska jag ta mig en välbehaglig sömn så jag slipper tänka på dig och detta i några timmar. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon. Och förhoppningsvis håller jag fast vid mitt ord; att inte få dig att förstå, att det är du som gör mig osäker. För Stephanie är ju inte osäker, Stephanie är ju Stephanie. Eller hur?!
Kommer naturligtvis skriva så att man inte förstår vem det är menat till, men det kommer självklart vara någon som tar åt sig. Förhoppningsvis rätt person. Men jag vill fortfarande bara få ur mig det. Och Derya är antagligen trött på att höra samma gnäll om och om igen. Men om man ska gå tillbaka till att någon tar åt sig. Visar det sig att rätt person inser detta så kommer jag aldrig någonsin våga erkänna det rakryggad framför denne. Inte för att jag är feg, men jag har blivit totalt rubbad av hela den här incidenten. Den har raderat mitt gamla jag. Till det bättre, till det sämre? Det återstår fortfarande att se. Allting är under en process, som förtillfället verkar oändlig.
Iaf, jag börjar omoget. Din äckliga lilla hora. (Säger jag bara för jag är allmänt trött på ditt sätt att sköta saker och ting.) Jag förstår att du antagligen inte fattar vad det är du gör fel, jag klandrar dig väl egentligen inte - jag öppnar ju inte käften. Inte framför dig i alla fall. Och fel gör du väl faktiskt inte, om jag nu illa tvunget ska vara ärlig och säga emot mig själv.
Jag är innerligt trött på att inte kunna säga det rakt ut. Tror du inte jag mår dåligt över att inte kunna få säga till dig, rakt i ansiktet vilken liten skit du faktiskt får dig själv att framstå som? Att en människa som du, ska kunna få bete sig hur som helst bland oss andra människor är egentligen inte acceptabelt. Men eftersom vi sitter i denna sits måste jag bara le mot dig, spela med och bidra till att vi tjejer är av den svagare sorten som bara tar emot och finner sig i det som ges.
Jag antar att om jag försöker vara god, får jag gott tillbaka. Men snälla, hjälp mig att klara det. För egentligen är vi nog bara lika du och jag. Egentligen kanske vi vill åt samma sak. Egentligen vet jag antagligen ingenting och jag borde verkligen sluta skriva nu. Egentligen är det bara pinsamt och egentligen skriver jag egentligen lite för mycket.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/steffy/289045585/