April
Thursday 6 May 2010 photo 1/1
|
Hemma efter ett riktigt äventyr på hästryggen. Det började bli tokigt när jag var övertygad om att vi råkad rida in på skjutfältet där det var fullt ös. Men såg snart att jag var precis ovanför fältet på en kulle. Såg nästan ner på fältet, så fan vad det small.
Sedan gick allt bra tills vi kom in på en eländig stig. Det var den eller 61:an, så valet var ganska självklart. Vi höll på att gå ner oss, och han hoppade för att komma loss och över mer än en gång. Tillslut kom vi till ett kalhygge utan väg därifrån. Försökte rida in i skogen, men den var för tät. Försökte rida längs privatmark längs skogskanten, men blev plogad mark ganska snart. Då återstod bara den hemska, låååånga vägen tillbaka eller att få en ljus idé.
Försökte ringa Johan, såg ju hans hus en bit bort så tänkte att han vet säkert hur jag tar oss hem. Men nej, avstängd telefon. då ringde jag till Elin som direkt fattade vart jag var men inte hur jag tagit mig dit. Fick Johans hemnummer, som var taget ur bruk.
Fick den ljusa idén att rida så nära det närmaste huset jag vågade, binda hästen i en ungbjörk och be husägarna om lov att rida genom trädgården. Tack och lov var de hur underbara och gulliga som helst, så vi var snart ute på vägen inte långt ifrån stallet.
Visiterade hästen grundligt, och travade för att känna efter hälta. Inget fanns, jävlar vad lättad man kan bli. Ett riktigt äventyr innehållande off-road ridning, oväntade hopp, risiga kalhyggen, djup lera och enorma dypölar.
Charad, du var helt underbar och det är helt och hållet din förtjänst att vi klarade det oskadda. Drömhäst är du pojken min <3
Sedan gick allt bra tills vi kom in på en eländig stig. Det var den eller 61:an, så valet var ganska självklart. Vi höll på att gå ner oss, och han hoppade för att komma loss och över mer än en gång. Tillslut kom vi till ett kalhygge utan väg därifrån. Försökte rida in i skogen, men den var för tät. Försökte rida längs privatmark längs skogskanten, men blev plogad mark ganska snart. Då återstod bara den hemska, låååånga vägen tillbaka eller att få en ljus idé.
Försökte ringa Johan, såg ju hans hus en bit bort så tänkte att han vet säkert hur jag tar oss hem. Men nej, avstängd telefon. då ringde jag till Elin som direkt fattade vart jag var men inte hur jag tagit mig dit. Fick Johans hemnummer, som var taget ur bruk.
Fick den ljusa idén att rida så nära det närmaste huset jag vågade, binda hästen i en ungbjörk och be husägarna om lov att rida genom trädgården. Tack och lov var de hur underbara och gulliga som helst, så vi var snart ute på vägen inte långt ifrån stallet.
Visiterade hästen grundligt, och travade för att känna efter hälta. Inget fanns, jävlar vad lättad man kan bli. Ett riktigt äventyr innehållande off-road ridning, oväntade hopp, risiga kalhyggen, djup lera och enorma dypölar.
Charad, du var helt underbar och det är helt och hållet din förtjänst att vi klarade det oskadda. Drömhäst är du pojken min <3
Visa toppen
Show footer