June
Wednesday 15 March 2006 photo 1/1
|
Min utsikt i lite mer än en timme. Jag har lyckats förlora min nyckel (för jättelänge sen). Hyresvärden bytte lås en gång i tiden till norska lås och nycklar. Nycklarna går därför inte kopiera hos en svensk nyckelfixare. (Men nu har vi ju en norsk i kollektivet..) Hursomhelst. När jag kom hem efter en hård arbetsdag - jag och David hade intervjuat en cool cat till vårat medieporträtt som det så fint kallas, och var trött och hungrig och hade handlat mig fryst pizza på Lidl - så var det ingen hemma. Jag ringde för gäves på dörren. Eftersom det inte är ovanligt att Jack ligger och sover mitt på dagen så stod jag och ringde på i ca tio minuter, hittade på lite trevliga ringklockemelodier och så. Inget resultat. Så jag satte mig i trappen och beredde mig på att vänta. Jag ringde Marcela för att kolla om hon kanske var på väg hem snart. "Nä, jag är i Alingsås." Jaha. Jack har dödat sin telefon med massa abonnemangsuppsägningar och grejer. Jag testade Julias telefon. Visstja, hennes mic är ju sönder. Så jag skickade iväg ett sms istället. Hon och Stian var på Ikea. Men hon misstänkte att Jack låg inne och sov. Det hade jag ju redan tänkt på men jag gick upp och testade ringklockan igen. Inte bara ett tryck som man ringer på en dörr när man säljer kakor. Jag körde hells bells-stilen. Men inget svar. Så jag satte mig åter i trappan och satte på The Knife's nya skiva i min iPod och spelade lite mobiltelefonspel i form av Nature Park (Nokia..). Singeln till skivan är ju underbar, men jag var inte riktigt lika övertygad om resten av skivan. Tills jag kom till näst sista spåret, kallat One Hit. Alldeles fantastisk refräng eller vad det nu ska kallas. Och en underbar textrad som går som såhär: "Spending time with my family, like the Corleone's". Jag blev tvungen att sms:a Fredrik, som pushat hårt för skivan, och meddela om den nya låtupptäckten. Sedan var skivan slut och jag tänkte att det var lika bra att testa ringklockeljudvolymen igen. Jag började toktrycka på knappen igen och utan något som helst dröjsmål öppnade en hörselskadad och skärrad Jack dörren.
Annons
Comment the photo
Steve
Sun 19 Mar 2006 17:23
Konstigt nog blev jag aldrig riktigt arg över det. Det var ju väntat som sagt. Men Jack var fin och len under hela kvällen sen.
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/steve/3321420/
Visa toppen
Show footer