Vaknar drucken och jävlig igen. Sent. Tror inte vi hann nån frukost innan första konserten. Stylusorkestern En samling svettiga typer ur toppskiktet av Sveriges tevespelsvetare. En forskare och massa "journalister". Sitter på scenen och spelar Nintendo DS. Spelet är Daigasso - Band Brothers. Vi brukar lira det på DS-träffarna men själv tycker jag det är ganska tråkigt. Det går helt enkelt ut på att man spelar varsitt instrument i ett band och trycker på knapparna i takt till musiken. De började med ett Mario-medley som självklart var väldigt kul att höra. Sedan över till Zelda som också var väldigt gött. Väldigt lite folk där, men de sa själva att det var den största publik de nånsin haft. Sedan tappade deras maskiner kontakten med varann så de fick börja meka ihop det igen. "Och eftersom det är rockfestival så ska vi lira en rocklåt." Smoke on the Water. Nästan lika tråkig som den brukar vara. Sedan kom en ljudkille och sa att de inte fick va kvar på scenen, varpå en skäggig xEDGE-are i bandet sa att vi skulle se Bombettes på rookie-scenen istället. Men vi gick väl och käkade massvis med frukost istället. Turbonegro Senare på kvällen, när solen gått i moln och regnet börjat falla, gick Turbonegro på scenen. Tråkigare än vanligt. Inte bara för vädret. Men Hank von Helvete drog ändå igång några goa citat. Exempelvis kallade han Turbojugend för halvmogna brats och de främre leden visste inte riktigt om de skulle vara arga eller glada. Nåväl, vi gick tillbaks till tältet och började småsupa, men inte för mycket!, inför Roky Erickson - festivalens höjdpunkt! Ingen visste egentligen hur det skulle kunna bli, men alla talade om honom. Alla coola namn sa att detta är konserten som ingen får missa. Det skulle kunna bli helt fantastiskt, men det skulle likaväl kunna bli helt vidrigt. Om ni inte vet vem Roky Erickson är så föreslår jag wikipedia eller nåt liknande. En såndär doldislegend som smygstartade den psykedeliska musiken på 60talet och knarkade sönder sin hjärna, hamnade på dårhus där han elchockades tills han släpptes på 70talet och var övertygad om att han var en utomjording (Han skrev ett officiellt dokument med detta påstående som han lyckades få staten Texas att skriva under på), varpå han gjorde solokarriär med garageig bluesrock om zombies, tvehövdade hundar och övriga demoner. Youtube är också eran vän. Jag upptäckte honom i en dokumentärfilm för några år sedan och trailern finns här: http://www.youtube.com/watch?v=sVFLqzJB6qw Roky Erickson & the Explosives Vi vart lite sena, men detta var konserten som jag åkte till Hultsfred för så jag kämpade mig igenom den creddiga publikmassan och tog mig nästintill längst fram. Publiksorlet var avvaktande förundrad. "Kommer han komma ut med rullator?" "Kommer han ens klara spela?" "Jag hörde att han hade fått bra kritik i USA." Till slut kom han ut och det sprängfulla största tältet i Hultsfred exploderade i applåder och "ROKY, ROKY, ROKY!" Och han sken upp som en sol! Och jag vart så lycklig! Han verkade vara vid sina sinnens fulla bruk, och ställde sig med armarna i kors som Public Enemy, med världens största leende. Sedan började hitkavalkaden. Själv har jag mest lyssnat på hans första band 13th floor elevators, och inte särskilt mycket på hans sologrejer, men jävlar! Det här var helt fantastiskt! Även om han, som alla gamla gubbar, lirade sina gamla favoriter genom ett gubbrocksfilter så är låtarna helt fantastiska! Och rösten var helt intakt, och gitarren likaså! Det var helt makalöst. Ju längre konserten gick anades dock ett mönster. Mellan varje låt sa han "Thank you!" exakt två gånger, och i exakt samma tonläge. Hans andregitarrist hjälpte honom byta gitarrer och dunkade honom i ryggen, samt uppmanade publiken att hylla Roky. Och sällan stod han vänd mot publiken. Men publiken var den bästa jag någonsin vart med om på en konsert. Verkligen alla låtar sjöngs det med i, och jublet var maximalt. Det var helt fantastiskt. Och minst tre extranummer körde han. Helt klart en fantastisk upplevelse.. Lyckades hitta Dave bland folket, och vi skyndade oss till Teaterladan The Touch http://www.myspace.com/thetouchse Väldigt mäktigt. Tungt. Dansant. Häftigt. Jävlar i havet, det var gött som fan! Synd att jag var så trött och schleten. Jag blev tvungen att sätta mig ner. Som extranummer kom de in och satte på någon såndär sista-dansen-leta-efter-hångel-innan-de-stänger-80-tals-tryckarballad. Det var fint. När ljuset tändes dök min käre vän från DS-träffarna, Adel, upp och vi recappade veckan som gått. Dave ville in backstage och snatta smuggelvin hos Djungeltrumman. Själv ville jag till tältet och vila en timme, innan toksupandet inför SebastiAn, som skulle bli dance-revanchen för Justice halvtaskighet. Jag följde Adel till Shout Out Louds, som jag kunde tänka mig att se men fortsatte istället till tältet, där jag somnade jämte en mysig kvinna, lyssnandes på Pet Shop Boys som lät kristallklart till vårt tält. Hade egentligen velat se dem också, men vafan. Sedan dök Dave upp, full som ett ägg. "Jag är inte alls nykter", konstaterade han, glupskt mumsandes på en budgetmissberäknad langos. IFRÅN UNGORN! "Jag och Steve ska på SebastiAn nu", sa han. "Fast jag är inte säker på att Steve är sugen längre." Och efter lite extra Kir ragglade han så iväg. Det hade tydligen inte varit särskilt speciellt.

Annons

The photo has no tags

dejv Thu 21 Jun 2007 11:41

Hehe, nä inte så speciellt, men sen somnade jag i rejvtältet, det var helt ok.

1 comments on this photo

July 2009