Sunday 17 June 2007 photo 1/1
|
Söndag morgon, när vi vaknar, är det alltid senare än vanligt.. Mja, vi fick väl sova lite längre idag. Festivalen var över, men vi skulle stanna kvar och jobba mellan 13-18. Hey, lugna puckar tänkte vi. Vi var lite skärrade dock, eftersom senaste förbindelsen mellan Hultsfred och Göteborg skulle avgå 18:20, så vi ville verkligen vara säkra på att vara färdiga absolut senast 18:00. Men ännu hellre tidigare. Och vi hade varit på både Kristian (www.mohr.se - tack till dejv.bilddagboken.se för tipset) och Daniel om detta. "Inga problem. Så länge har vi aldrig behövt vara kvar, och nu är vi dessutom fler funktionärer än vanligt." Så det kändes väl gött. Så vi rullade snabbt och enkelt ihop tältet och samlade våra saker och skulle lämna dem på Atlantis, vår arbetsplats, en timme innan vårt pass, så vi skulle kunna möta upp med Kristin vid matserveringen innan hon skulle åka hem till Sölvesborg (som helgen dessförinnan vart hem för Sveriges alla hårdrockare). Atlantis backstageområde var i princip nedplockat. Kvar var en helvetisk massa läsk, vatten, frukt, juice och mackor av alla de sorter. Sådant som artister beställt i sina raiders och sådant som rent allmänt skulle muntra upp backstage. Så jag tog mig ett och två glas juice. En banan. Tog det lilla lugna. En uppstressad boll vid namn Kristian upptäckte oss och tyckte vi skulle hugga tag nånstans inne i tältet, där scenen var nästintill nedplockan. -Mjoo, fast vi tänkte gå på lunch nu.. "Vi ska snart äta lunch allihopa", sa Kristian. "Ta lite fika så länge." Det gjorde vi. En läsk och lite götta. Nina och Veronika frågade oss om vi inte skulle med på lunch. "Men, men, men?" Sa vi. De drog på lunch och strax kom Kristian tillbaks och sa åt oss att hjälpa till att lasta på grejerna där borta på lastbilen. Vi tog ett par stolar och gav dem till en ung man som stod på lastutrymmen till lastbilen. Sådärja. Arbetsmyrorna vällde in från alla håll med bröte som skulle passas in på flaket. Där stod vi, som vanligt, och såg på när de andra gjorde saker. Utan att ha något att göra. Till slut fick hela gänget ändå gå på lunch, och vi pinnade iväg mellan de småländska björkarna. Hittade Kristin som per telefon guidade sin bror genom sj.se. Allt var slutsålt. Inga biljetter kvar. Bara till en tur till gbg halv 6. No good. Men så dök lillasyster Gotting upp och skulle åka med bil till Ulricehamn med detsamma. Så där försvann Kristin. Jag och Dave fick klara oss hem på egen hand. Och nu var tågen alltså slut och sista tåget gick en halvtimme innan vårt arbetspass skulle sluta.. Hur ska dethär gå? Det såg inte ut att finnas så mycket mer att göra, så vi frågade arbetsledarna igen. "Kommer vi komma iväg en timma tidigare?" "Jaadå, inga problem!" Tillbaks i arbetslägret fanns som sagt inte så mycket mer att göra. Stapla de ostaplade nedtagna scendelarna i rätt lådor och upphängningsmanicker. Städa ut hela tältet så de bulgariska tältbyggarna kunde börja ta ner tältet. Och det kommer de vilja ha vår hjälp med. Det fanns ingen truck på plats så de hundrakilokolossiga metallboxarna som scengolvet skulle staplas i fick vi snällt släpa fram till golvet. Inga problem. Och sen är det ju vissa golvbitar som nån flane skruvat skruv i, och det går ju inte för sig. Dem får ni varasågod och skruva ur. Helst utan skruvdragare. Jag och Dave åtog oss fallet (men jag lyckades leta upp en skruvdragare åtminstone) och när vi var mitt uppe i ett par riktigt nesliga skruvar vandrade Daniel fram till oss. -Om ni vill ha läsk så har ni tio minuter på er att fylla era väskor nu, sen kommer chefen. Oh, shi-! Vi rusade genast över till sopsäckarna fyllda med läskburkar och började fylla tomrummet i vår packning. Jag som reser lätt, med små väskor, hade inte så mycket utrymme, men jag fick ändå med mig 10 colaburkar. Det känns som en seger. Sedan stod vi alla där runt läsken och drack oss mätta ett tag. Vi slet ganska hårt där inne i tältet till slut. Det kändes helt klart som man "gjorde rätt för sig", och det är ju det arbete handlar om har jag hört. Men sedan tog det stopp. Det fanns inget att göra. Vi fick sitta och vänta på att bulgarerna lossat tältsömmarna och börjat riva det. För de kommer vilja ha vår hjälp med att vika ihop den gigantiska duken på lastbilsflaket. Så vi väntade. Och det var svettigt. Skulle vi verkligen hinna till vårt tåg nu? Dessutom behövde vi ta oss till en bankomat också för att hämta kontanter att betala med på tåget, för någon biljettautomat lär de ju inte ha på tågstationen i lilla Hultsfred. Gång efter varannan påminde vi Daniel (Kristian hade åkt hem) om att vi måste gå snart. Till slut gav han med sig och sa åt en annan huvudfunktionär att skjutsa oss in till stan! Vi slapp gå! Det skakar vi hand på. Tack Daniel! Fjårtisbrudarna fick åka med, fastän deras tåg skulle gå en timme efter vårat. Tältbyggarna hade nog inte mycket användning av oss ändå. Okej, tack för skjutsen! Framme i Hultsfred. Vi drar väl in våra grejer på centralen, sen springer vi och tar ut pengar. Nämensepåfan! De har ett biljettkontor! Waaahahahahaa! Då slipper vi ju köpa dyra biljetter på tåget! Och kan betala med kort! Life is sweet! Sagt och gjort. Detta var livet, det. Lugna gatan resten av vägen. Jag bajsade på både första och andra tåget. På tredje läste jag Kupés intervju med Per Gessle. ÄNTLIGEN HEMMA! Borta jävligt bra, men hemma bäst! Här hade Alexander flyttat in i min frånvaro. Så istället för att duscha sjönk jag ner i soffan och tjötade skit med honom. Sedan klippte jag snabbt mitt band till Hultsfred. Samma natt drömde jag att jag var kvar på Hultsfred och hade klippt mitt band för snabbt. Men cateringkvinnan, Helena, smörade lite för ledningen och kunde fixa fram ett finskt fordons-inträde till mig..?
Annons
Comment the photo
dejv
Sun 24 Jun 2007 12:27
Hehe, go dröm! Bosley sa till mig att Per Gessle tar ett nytt par kalsonger ur förpackningen varje dag! Det känns lite rövigt(nu loggades mitt IP). Enligt aftonbladet.se går biljettförsäljningen till "En händig man"-turnén dåligt.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/steve/64619979/