Tekniskt fel pågår.
På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder.
Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar.
Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Jag var mycket trött efter att med hjälp av Hampus målat östra gaveln faluröd. Fötterna har tagit stryk av allt stående på stege vid allt förarbete. Jag sa till grabben: Vi målar nu så att
Summan av lasterna är konstant.
Lite tjatigt kanske men skönhet kan jag inte få nog av. Eller stillhet. På lördag invaderar svåger och svägerska samt en Göteborgsfamilj på 4 och en hund. Trevligt naturligtvis men det blir å
Det är inte ofta jag lägger ut bilder på människor. Ändå älskar jag ansikten och porträtt. Här är de gästande, Siljas syster Anita med man Lasse och deras son Peter med familj Hel
Dagen därpå var fin till en början men under grillningen blev vi tvingade att ta fram parasollet. Var och en ska nog inte göra sitt eget spett om man är så många. Men det blev rätt spontant.
Som sagt, ansikten kan vara mycket intressanta och uttrycksfulla.
Byggare, bilmeckare, elektricer, plattsättare, you name it. Händige Hallberg i egen hög person. Och så blandar han starka gingroggar och har en fin bubbelpool i Rättvik med utsikt över Silj
Matmor, hemmafixare, f.d. bankkvinna och barnkär. Hon och Silja har fått en nyrenässans när föräldrarna blev äldre. Nu är endast Erik kvar.
Numera Göteborgare. Peter och min son Hampus var mycket lika som spädbarn och små. Vissa gester och tonfall, uttryck och annat påminner också om släktskap. Nästan varje morgon äter jag Ötorps
Bedöm själva likheten. Jag har också smala ögon. Min farmor såg direkt likheten med sina pojkar som små. Man ser det man vill se.
Sådana föräldrar, sådana barn. Ett par riktiga sommarflickor. Flygande hår på ängen. Här på Doris vid Häfla Övre Bruk och hammarsmedja.
En mycket stilla och vacker bild. Och hon talar en sjungande trevlig göteborska.
Och så Silja i ett av hennes många minspel.
Helena ville till kvarnen för att köpa mjöl. Jag föreslog naturligtvis en sittning på Doris. Lasse och Anita hade aldrig varit till smedjan. Så där hamnade vi.
Jag försjönk naturligtvis i tingen runt omkring som vanligt och njöt.
Hammarhuvudet väger 700 kilo. Många av smederna var döva och dog rätt unga.
Sprida ljus i mörkret. Då har vi något gemensamt att sträva efter.
Dessa underbara gamla ting som tiger stilla om sina liv.
Hästskor var ett tag brukets stora vara. Jag har en av de sista som tillverkades och såldes ut på Smedjans Dag.
Även fönsterkarmarna är underbara i det svaga ljuset. Detta måste vara en dragg eller liknande.
Det var trevligt när de för några år sedan gjorde i ordning klensmedjan för besökande. Här dignar det av de underbaraste ting.
Huvudet sätter fart på mitt.
Handtag, famntag, klapp eller kyss. Var det inte så leken gick? Minnena blir lite diffusa. Jag har alltid ogillat lekar.
Doris man serverade oss kaffe och erbjöd en guidning i "Grålus", ett rosaputsat hus som en gång härbergerade bruksfamiljer. Där inne fann jag denna lilla förpackning. Helt strålande.
Undrar om det är tvåan eller trean? Hur många gånger har Clo-etta ändrat innehållet i sina konfektyraskar? När är denna ifrån? Även denna funnen i "Grålus".