January
Sunday 30 November 2008 photo 4/4
|
Fuck Christmas!
Så känner jag just nu.
Jag var frusen, fuktig om fötterna och misslynt när jag parkerade utanför Lindqusits konditori på Odengatan igår.
Jo! De hade några mackor kvar längst där inne.
Jag tog en kräftstjärtmacka med ägg och en nötkreation samt kaffe och satte mig vid det lilla bordet för två längst in närmast ingången till köket och toaletten där jag brukar sitta.
Alla värmeljus var utbrunna och lokalen var ommålad men ofräsch ändå.
Kablarna till taklamporna hängde lösa i långa smutsiga bågar, tavlorna hängde snett, toadörren var inte avtorkad på länge från kladdiga händer och var nu starkt gråfägrad fläckvis.
Vid bordet snett framför mig satt två gråa män och mumlade.
Den med ryggen åt mig sneglade då och då över axeln och kikade på mig.
Han var koftig och smalt säckig.
En liten och tunn östermalmsdam som suttit vid fönsterplats reste sig och pratade vänligt till den lilla flickan vars pappa var ute tillsammans med sina två barn.
Det ljöd ensamhet om henne.
Den smalsäckige grå sa något mot mig jag inte hörde men han tyckte att jag såg kontinental ut.
Han hade tydligen föreställningar om mig som litterär person från Paris och skrev själv sa han vilket hans troliga partner mitt emot bedyrade.
Fokus var något i stil med "Mänsklig kontakt och kärlek i det vardagliga livet." vilket var mycket troligt.
Jag frågade om det skulle bli hans livsverk vilket det skulle.
Efter en kort stund önskade jag de båda herrarna lycka till och en angenäm kväll.
Ute hade det blivit kallare och batteriet till cykelbelysningen fram tog slut.
Så känner jag just nu.
Jag var frusen, fuktig om fötterna och misslynt när jag parkerade utanför Lindqusits konditori på Odengatan igår.
Jo! De hade några mackor kvar längst där inne.
Jag tog en kräftstjärtmacka med ägg och en nötkreation samt kaffe och satte mig vid det lilla bordet för två längst in närmast ingången till köket och toaletten där jag brukar sitta.
Alla värmeljus var utbrunna och lokalen var ommålad men ofräsch ändå.
Kablarna till taklamporna hängde lösa i långa smutsiga bågar, tavlorna hängde snett, toadörren var inte avtorkad på länge från kladdiga händer och var nu starkt gråfägrad fläckvis.
Vid bordet snett framför mig satt två gråa män och mumlade.
Den med ryggen åt mig sneglade då och då över axeln och kikade på mig.
Han var koftig och smalt säckig.
En liten och tunn östermalmsdam som suttit vid fönsterplats reste sig och pratade vänligt till den lilla flickan vars pappa var ute tillsammans med sina två barn.
Det ljöd ensamhet om henne.
Den smalsäckige grå sa något mot mig jag inte hörde men han tyckte att jag såg kontinental ut.
Han hade tydligen föreställningar om mig som litterär person från Paris och skrev själv sa han vilket hans troliga partner mitt emot bedyrade.
Fokus var något i stil med "Mänsklig kontakt och kärlek i det vardagliga livet." vilket var mycket troligt.
Jag frågade om det skulle bli hans livsverk vilket det skulle.
Efter en kort stund önskade jag de båda herrarna lycka till och en angenäm kväll.
Ute hade det blivit kallare och batteriet till cykelbelysningen fram tog slut.
Visa toppen
Show footer