Friday 6 February 2009 photo 1/1
|
Varje ny dag börjar i sängen.
Det är värt att tänka på även om jag normalt brukar överge sängen mellan 06 och 09.
Detta är under icke arbetstid.
Då blir det mellan 05.15 och senare.
Jag vill ha gott om tid på mig och ett liv är kort.
Därför undrar jag ibland varför datorn får ta så mycket tid.
Vad som är viktigt i livet varierar.
Jag tror att ge och få uppskattning är bidragande orsaker till att vi lever överhuvud taget och att ett liv är värt att leva samt att jag lägger min tid på detta.
Min kärlek till bilder och medmänniskor bidrar naturligtvis.
Som en hjälp på vägen under denna grå februaridag lägger jag upp en sommarbild som är typisk för mig som natur- och alkoholromantiker.
Långöraklippan i somras.
Silja, Zesam och jag.
Ängsvädd som står i knopp.
Kaffet begånget liksom en öl eller två.
Fröjden av Tisnarens stränder, tjänligt sommarväder och lycka i nuet som var då.
Långöraklippan heter egentligen Bockudden och ligger från Ötorp tvärs över sjön.
Med blotta ögat kan man se om där är ledigt eller ej.
Båtburet folk brukar lägga till vid hällarna till höger om.
Antagligen känner de inte till de fina undervattenshällarna vid Bockudden som är underbart hala och som familjen lekt Herre på täppan på sedan barnen var badbara.
Det är lycka för mig att återvända dit, även utan barn men det var inget ställe mina föräldrar tog mig till som liten.
Då gällde Kammarbergen, Hönön, Badviken eller Orrkojan, alla kära ställen och namn.
Idag betalade jag Jessicas medlemsskap till FRT, Föreningen Rädda Tisnaren.
Den bildades då det var aktuellt för Vingåkersverken att destruera förorenade jordmassor och lägga upp askresterna i restdeponi direkt på berget vilket har sprickor. Vid nederbörd skulle urlakning ske rakt ned i sjön.
Nu är sjön hotad genom inmutning och brytning av nickel av ett australiensikt bolag i ett område i norra delen av sjön där ett företag redan har grustag vilket sker på dispens.
Birger Schlaug har fått sitt potatisland inmutat!
Snacka om knölar!
Det är märkligt hur svagt Bergstaten, myndigheten för bl.a. inmutningsförfarandet, försvarar markägarnas intressen.
Men min bild andas sommar, frid och fröjd.
Det är värt att tänka på även om jag normalt brukar överge sängen mellan 06 och 09.
Detta är under icke arbetstid.
Då blir det mellan 05.15 och senare.
Jag vill ha gott om tid på mig och ett liv är kort.
Därför undrar jag ibland varför datorn får ta så mycket tid.
Vad som är viktigt i livet varierar.
Jag tror att ge och få uppskattning är bidragande orsaker till att vi lever överhuvud taget och att ett liv är värt att leva samt att jag lägger min tid på detta.
Min kärlek till bilder och medmänniskor bidrar naturligtvis.
Som en hjälp på vägen under denna grå februaridag lägger jag upp en sommarbild som är typisk för mig som natur- och alkoholromantiker.
Långöraklippan i somras.
Silja, Zesam och jag.
Ängsvädd som står i knopp.
Kaffet begånget liksom en öl eller två.
Fröjden av Tisnarens stränder, tjänligt sommarväder och lycka i nuet som var då.
Långöraklippan heter egentligen Bockudden och ligger från Ötorp tvärs över sjön.
Med blotta ögat kan man se om där är ledigt eller ej.
Båtburet folk brukar lägga till vid hällarna till höger om.
Antagligen känner de inte till de fina undervattenshällarna vid Bockudden som är underbart hala och som familjen lekt Herre på täppan på sedan barnen var badbara.
Det är lycka för mig att återvända dit, även utan barn men det var inget ställe mina föräldrar tog mig till som liten.
Då gällde Kammarbergen, Hönön, Badviken eller Orrkojan, alla kära ställen och namn.
Idag betalade jag Jessicas medlemsskap till FRT, Föreningen Rädda Tisnaren.
Den bildades då det var aktuellt för Vingåkersverken att destruera förorenade jordmassor och lägga upp askresterna i restdeponi direkt på berget vilket har sprickor. Vid nederbörd skulle urlakning ske rakt ned i sjön.
Nu är sjön hotad genom inmutning och brytning av nickel av ett australiensikt bolag i ett område i norra delen av sjön där ett företag redan har grustag vilket sker på dispens.
Birger Schlaug har fått sitt potatisland inmutat!
Snacka om knölar!
Det är märkligt hur svagt Bergstaten, myndigheten för bl.a. inmutningsförfarandet, försvarar markägarnas intressen.
Men min bild andas sommar, frid och fröjd.