07-04-03

Klockan 3 ringde telefonen och jag var klarvaken. Jag hörde hur pappa pratade i telefon, inte vad han sa, men jag hörde hans röst. Jag viste vad som hade hänt men ville inte att det skulle vara sant. Jag låg och väntade tills pappa slutligen kom in och sa, - Mormor somnade in i natt 02.30, mamma, Monika och morfar var där. Om du vill kan vi åka in nu. Klockan 03.45 körde vi upp mot sjukhuset och på radion spelades "I will always love you" med Whitney Houston, jävla låt. Dom hade tänt ljus och bäddat ner henne, hon var så fin. Och på sängbordet låg Bibeln. Jag undrar varför folk egentligen tror på att det finns en Gud när allt är som det är i världen. Att se morfar krama mormor och pussa henne på kinden med tårar i ögonen var nog det värsta. För nu skulle man aldrig mer träffa "morfar och mormor". Jag har aldrig gråtit så mycket i mitt liv. Kanske är det töntigt att skriva det här just här, på bilddagboken, men jag kan väl få vara töntig.