Sunday 20 September 2009 photo 1/9
|
A-ha!
Vill ni veta vad jag tror?
Jag tror att den främsta anledningen till att jag känner mig undermålig i fotograferandet är just för att jag, helt i enlighet med den kritik jag fått, är försiktig med bilderna. Jag vågar inte maxa kontrasterna, ta ut svängarna, utan väljer hela tiden att gå den säkra vägen, där bilden inte riskerar att se hemsk ut - men där bilden samtidigt ser så väldigt tråkig ut.
Det är vad jag tror.
Vill ni veta vad jag tror?
Jag tror att den främsta anledningen till att jag känner mig undermålig i fotograferandet är just för att jag, helt i enlighet med den kritik jag fått, är försiktig med bilderna. Jag vågar inte maxa kontrasterna, ta ut svängarna, utan väljer hela tiden att gå den säkra vägen, där bilden inte riskerar att se hemsk ut - men där bilden samtidigt ser så väldigt tråkig ut.
Det är vad jag tror.
Annons
Comment the photo
callie
Mon 21 Sep 2009 09:45
jaaa-aa! så tänker jag om mig själv också. du får köra på en dag då du stannar upp varje gång du tänker trycka av och så får du fundera: "kan det här göras på ett annat sätt?"
laglia
Mon 21 Sep 2009 07:56
Låter som ganska klokt. Det är lite konstigt att du är så rädd för att experimentera, eftersom du är en sån hurtig person som vill framåt hela tiden. Men det känns alltid skönt när du kommer till egna slutsatser och inte blir påverkad av vad t.ex. jag säger. Säger ju bara fel saker ;( Då kan det ju bara bli rätt, eller hur???
Älskar den här bilden...
Älskar den här bilden...
Anonymous
Mon 21 Sep 2009 01:02
experimentera mera! ^^
Xhakhal
Mon 21 Sep 2009 00:46
Jag tror det kan ligga något i det. Ta fler risker.
Ta risker med motiv också - om du enbart fotograferar 'säkra' saker på 'säkra' sätt blir det inte lika fina bilder som om du vågar experimentera inte bara med loliga kontraster, utan också med -vad- du fotograferar, och -hur- du väljer att fotografera det - något så enkelt som ur vilken vinkel. Några av mina favoritfoton är tagna på fullkomligt mundäna objekt, bara på ett nytt sätt.
Visa upp något gammalt eller vanligt ur en ny vinkel istället för att visa upp den ur en snygg men säker så gör du det till något nytt och udda helt automagiskt.
Visst, du kanske kommer att få färre bilder som blir bra och presentabla - men ett fåtal som blir riktigt unika och bra är så mycket bättre än många som bara är bra.
Jag vet inte om det hjälper, men det är vad jag tycker i alla fall. Och jag vet att du skulle kunna bli så mycket bättre så mycket fortare om du vågade mer - det märks på dina bilder att du vet vad du håller på med, nämligen. Kanske skulle det vara nyttigt att ta ett jättekliv ut på lite djupare vatten nu när du vet att du kan simma rätt bra.
stillme
Mon 21 Sep 2009 00:47
Jo, men det är också där det sätter stopp - att hitta nya perspektiv som gör bilden roligare än vad den egentligen är. Har också enorm respekt för fotografer som kan ta ett helt "vanligt" objekt och ändå göra det intressant - antingen genom ljussättning, perspektiv, efterbehandling eller wtf-ever. <br />
Just när det gäller perspektiv vet jag faktiskt inte hur jag ska göra, och det är väl där del av kruxet ligger också. Jag kan inte gå för nära, för det tillåter inte objektivet, inte heller för långt bort. Sedan har vi också ljuset som alltid ska ligga på sådant sätt att man alltid stör sig på det (förutom när det ligger helt rätt, men då tänker man så klart inte på det). Evig pina och plåga, det är vad det är. <br />
Jag menar, när man ritar så ser man oftast, och framförallt KÄNNER, vad det är man gör fel i. "Jag kan inte rita händer". Det fixar man ju genom att titta på händer, skissa och bättra sig. Men när man sitter där med ett motiv och har ingen -aning- om varför man aldrig för sitt liv blir nöjd med bilden... då har man ingenstans att vända sig och är totalt strandad ;_______;
Just när det gäller perspektiv vet jag faktiskt inte hur jag ska göra, och det är väl där del av kruxet ligger också. Jag kan inte gå för nära, för det tillåter inte objektivet, inte heller för långt bort. Sedan har vi också ljuset som alltid ska ligga på sådant sätt att man alltid stör sig på det (förutom när det ligger helt rätt, men då tänker man så klart inte på det). Evig pina och plåga, det är vad det är. <br />
Jag menar, när man ritar så ser man oftast, och framförallt KÄNNER, vad det är man gör fel i. "Jag kan inte rita händer". Det fixar man ju genom att titta på händer, skissa och bättra sig. Men när man sitter där med ett motiv och har ingen -aning- om varför man aldrig för sitt liv blir nöjd med bilden... då har man ingenstans att vända sig och är totalt strandad ;_______;
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stillme/411139686/