December
Thursday 1 October 2009 photo 1/1
|
Eire - The Green Island
HD - ett måste om ni vill se på alla ställen jag bott i Irland.
Ibland kan jag få sådana där knäpp och totalsakna Irland, fastän jag inte hade särskilt mycket roliga stunder där. Jag kan sakna att sitta vid Millas köksbord och dricka köpt mjölk, stinka ko och åka med henne i superdammiga jeepen för att tuta i varje sväng. Jag kan sakna att bo i Johannas husvagn och valla kor varje dag, nynna på Rönnedal i mjölkgropen och vara rädd för att Johanna ska köra in i husväggar som står alldeles för nära vägkanter. Jag kan sakna själva känslan av att gå in i en Spar-butik och höra hur alla pratar irländska och bara njuta av att få prata engelska dagarna i ända. Jag kan sakna den där oöverstigliga lyckan av att hitta ett enstaka Marabou-paket i någon obskyr liten butik, och äntligen få smaka Hemma. Jag kan sakna att sitta på en bergsslätt nere i Kerry, titta ut över ett stormigt hav och tänka att där, på andra sidan, om man bara orkade simma, skulle man kliva upp i hamnen av New York. Jag kan sakna att sakna hemma; sakna Sverige; sakna den trygghet Sverige betyder. Jag kan sakna den irländska radion, där folk pratar snabbare än om de går på speed och där folk faktiskt vågar säga vad dem tycker, vågar gilla sitt land utan att bli anklagade för att vara nationalister och där folk ringer in och diskuterar de knäppaste grejerna någonsin. Jag kan sakna de galna bilisterna, de icke-existerande väggrenarna; jag kan sakna vädret som alltid sög, jag kan till och med sakna den äckliga maten.
Varför jag plötsligt började sakna Irland?
Johanna pratade om Sharpe i sin bilddagbok och länkade till musik som spelas i den serien. Bland annat spelas http://www.youtube.com/watch?v=VN6R5kQwfyg , vilket ger mig samma känsla av att vara på Irland, eller åtminstone tänka tillbaka på Irland.
De där eviggröna slätterna.
Jag har aldrig sett himmelen så bred. Den tog aldrig slut.
Busschaffisarna som stannade på väggrenen till motorvägen för att släppa av folk. Hur ingen irländare tryckte på knappen till övergångsstället. Hur Guinnes påstods smaka ljummen soppa.
De där vidderna.
De där jävla vidderna.
Jo, jag saknar Irland. Inte allt skit som man gick igenom där, men resten.
Over the hills and far away.
HD - ett måste om ni vill se på alla ställen jag bott i Irland.
Ibland kan jag få sådana där knäpp och totalsakna Irland, fastän jag inte hade särskilt mycket roliga stunder där. Jag kan sakna att sitta vid Millas köksbord och dricka köpt mjölk, stinka ko och åka med henne i superdammiga jeepen för att tuta i varje sväng. Jag kan sakna att bo i Johannas husvagn och valla kor varje dag, nynna på Rönnedal i mjölkgropen och vara rädd för att Johanna ska köra in i husväggar som står alldeles för nära vägkanter. Jag kan sakna själva känslan av att gå in i en Spar-butik och höra hur alla pratar irländska och bara njuta av att få prata engelska dagarna i ända. Jag kan sakna den där oöverstigliga lyckan av att hitta ett enstaka Marabou-paket i någon obskyr liten butik, och äntligen få smaka Hemma. Jag kan sakna att sitta på en bergsslätt nere i Kerry, titta ut över ett stormigt hav och tänka att där, på andra sidan, om man bara orkade simma, skulle man kliva upp i hamnen av New York. Jag kan sakna att sakna hemma; sakna Sverige; sakna den trygghet Sverige betyder. Jag kan sakna den irländska radion, där folk pratar snabbare än om de går på speed och där folk faktiskt vågar säga vad dem tycker, vågar gilla sitt land utan att bli anklagade för att vara nationalister och där folk ringer in och diskuterar de knäppaste grejerna någonsin. Jag kan sakna de galna bilisterna, de icke-existerande väggrenarna; jag kan sakna vädret som alltid sög, jag kan till och med sakna den äckliga maten.
Varför jag plötsligt började sakna Irland?
Johanna pratade om Sharpe i sin bilddagbok och länkade till musik som spelas i den serien. Bland annat spelas http://www.youtube.com/watch?v=VN6R5kQwfyg , vilket ger mig samma känsla av att vara på Irland, eller åtminstone tänka tillbaka på Irland.
De där eviggröna slätterna.
Jag har aldrig sett himmelen så bred. Den tog aldrig slut.
Busschaffisarna som stannade på väggrenen till motorvägen för att släppa av folk. Hur ingen irländare tryckte på knappen till övergångsstället. Hur Guinnes påstods smaka ljummen soppa.
De där vidderna.
De där jävla vidderna.
Jo, jag saknar Irland. Inte allt skit som man gick igenom där, men resten.
Over the hills and far away.
Comment the photo
Nej Irland bara måste jag tillbaka till. Träffa folket och allt som vi inte han se. Ska vi åka tillsammans?
Jag skulle nog inte vilja bo där, för jag skulle inte stå ut med att vara så fast på min egen mark. I Sverige tar vi allemansrätten för givet, men på Irland märkte jag verkligen hur mycket jag saknade att bara kunna gå ut på en äng eller in i en skog. Där runt min gård var det alltid någon som ägde allt land :(
Men jag ska åka och semestra där någon dag :)
Folk som klagar på Sverige har verkligen inte bott utomlands, så de har ingenting att jämföra med och kan därför inte förstå hur jävla bra vi har det här xD
Jag saknar New York också väldigt mycket ibland, inte familjen eller jobbet men allt annat. Min lediga tid där spenderade jag med att göra saker jag i Sverige aldrig skulle tänka på... :)
17 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stillme/413851520/
Visa toppen
Show footer