December
Monday 29 March 2010 photo 1/1
|
En ikon och mentor har gått ur tiden
När jag vaknade i morse hade mamma lagt UNT på köksbordet och ringat in
minnesordet om Barbro, min engelska- och svenskalärare under gymnasiet.
Det var oväntat och väldigt, väldigt betungande att läsa. Barbro och Berndt
var de lärare som haft störst intryck på mig under alla mina år i skolan och
medan Berndt lyckades göra till och med Fysik B kalas, så var det Barbro
som uppmanade mig till att fortsätta skriva, utvecklas och hon gav mig tips
på allehanda skrivtävlingar jag borde vara med i. Vid alla skoluppgifter som
innebar uppsatsskrivning så var hennes slutgiltiga kommentar alltid:
"MAX fyra sidor. Hör du det, Fanny?"
Hon lämnade alltid fina kommentarer i slutet av alla mina uppsatser, och skrev
hur tagen hon blev av mina texter. På utvecklingssamtalen brukade hon betona
att hon inte haft många elever med samma avancerade språkbruk som jag, vid
bara sexton års ålder. Hon var alltid så glad. Alltid så sprudlande.
Det känns hemskt att hon fått somna in, bara sextiotvå år gammal.
Vila i frid Barbro, och tack för precis allt. Allt.
När jag vaknade i morse hade mamma lagt UNT på köksbordet och ringat in
minnesordet om Barbro, min engelska- och svenskalärare under gymnasiet.
Det var oväntat och väldigt, väldigt betungande att läsa. Barbro och Berndt
var de lärare som haft störst intryck på mig under alla mina år i skolan och
medan Berndt lyckades göra till och med Fysik B kalas, så var det Barbro
som uppmanade mig till att fortsätta skriva, utvecklas och hon gav mig tips
på allehanda skrivtävlingar jag borde vara med i. Vid alla skoluppgifter som
innebar uppsatsskrivning så var hennes slutgiltiga kommentar alltid:
"MAX fyra sidor. Hör du det, Fanny?"
Hon lämnade alltid fina kommentarer i slutet av alla mina uppsatser, och skrev
hur tagen hon blev av mina texter. På utvecklingssamtalen brukade hon betona
att hon inte haft många elever med samma avancerade språkbruk som jag, vid
bara sexton års ålder. Hon var alltid så glad. Alltid så sprudlande.
Det känns hemskt att hon fått somna in, bara sextiotvå år gammal.
Vila i frid Barbro, och tack för precis allt. Allt.
Comment the photo
Hon som fanns där för mig när det var som tyngst, som stöttade mig och uppmuntrade mig att fortsätta skriva. Lilla Barbro, vila i frid vännen..
Åååh, varför åkte jag inte till Jälla och hälsade på förra våren?! Det kommer ju aldrig att vara samma sak nu :(
Hon var en sådan härlig personlighet.
Så många som dör just nu... Fick höra om e avlägsen släkting som dig häromdagen också.... Ta bort allt detta, ingen ska behöva dö!!!
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stillme/450177263/
Visa toppen
Show footer