December
Monday 5 April 2010 photo 1/1
|
Någon som vill ha min hund?
Han var rejält billig idag, ska ni veta.
Tog en långpromenad med honom innan maten, och jag antar att jag får till viss
del skylla mig själv då han inte alls varit sig själv de senaste dagarna. Under
morgonen fick jag till och med gå och hämta honom för att gå ut, det räcker
annars med att bara antyda orden "ut och gå" för att han ska hoppa i selen
själv och springa ut. Släppte honom en kortis när vi kom fram till öppna fälten
kring Gränby, men han fastnade direkt med nosen i någon gräshög och hörde
inte alls när jag ropade. Så kopplet åkte på igen. Efter lite kontaktövningar testade
vi ännu en gång och det gick mycket bättre. Vi gick över Gränby Sportfält och
körde lite roliga freestyletricks. Kommenderade upp honom på en snöhög som
man skyfflat upp mitt på fotbollsplanen. Frid och fröjd.
...till dess han hittade något otroligt intressant i den snöhögen.
Jag ropade.
Han ignorerade.
Jag ropade en gång till.
Han försvann ned på andra sidan.
Jag klev närmare.
Han sprang bortåt.
Jag testade med "hejdå, nu går jag" och gick.
Han var kvar.
Jag skrek på honom.
Han brydde sig inte.
Jag försökte låtsas som "kolla, jag har en roligare fläck än du".
Han gick inte på den niten.
Jag höll fram en korvbit.
Han tittade inte ens.
Jag blev så frustrerad och arg att jag ringde mamma och sade att jag inte fick
tag på hundfanskapsjäveln och att hon fick komma och hjälpa till att fånga in
idioten innan han stack ut på vägen. Zac höll sig låååångt borta och jag orkade
inte ens bry mig om fanskapet längre. Fy farao vad jävla skitförbannad jag var.
Lade på luren och lade mig raklång på marken. Så där som normala personer gör
när de blir så frustrerade att man inte vet vart man ska göra av sig själv.
När jag tittade upp stod Zac ovanför mig, flinandes.
Kopplade honom och stampade hem. Mamma kom och mötte mig och jag
kastade kopplet i famnen på henne. Orkade inte med åbäket.
Det var extremt längesedan han betedde sig så här nu. Senast var nog minst
några år sedan då han hittade en fläck och jag gjorde misstaget att ryta åt honom.
Man kan inte ryta åt Zac, då stänger han öronen helt och springer åt andra hållet.
Har blivit alldeles för bortskämd med att han kommer på alla inkallningar.
Guuuuuuuuuuuuuuh.
Billig hund!
Vem vill ha honom?
Han var rejält billig idag, ska ni veta.
Tog en långpromenad med honom innan maten, och jag antar att jag får till viss
del skylla mig själv då han inte alls varit sig själv de senaste dagarna. Under
morgonen fick jag till och med gå och hämta honom för att gå ut, det räcker
annars med att bara antyda orden "ut och gå" för att han ska hoppa i selen
själv och springa ut. Släppte honom en kortis när vi kom fram till öppna fälten
kring Gränby, men han fastnade direkt med nosen i någon gräshög och hörde
inte alls när jag ropade. Så kopplet åkte på igen. Efter lite kontaktövningar testade
vi ännu en gång och det gick mycket bättre. Vi gick över Gränby Sportfält och
körde lite roliga freestyletricks. Kommenderade upp honom på en snöhög som
man skyfflat upp mitt på fotbollsplanen. Frid och fröjd.
...till dess han hittade något otroligt intressant i den snöhögen.
Jag ropade.
Han ignorerade.
Jag ropade en gång till.
Han försvann ned på andra sidan.
Jag klev närmare.
Han sprang bortåt.
Jag testade med "hejdå, nu går jag" och gick.
Han var kvar.
Jag skrek på honom.
Han brydde sig inte.
Jag försökte låtsas som "kolla, jag har en roligare fläck än du".
Han gick inte på den niten.
Jag höll fram en korvbit.
Han tittade inte ens.
Jag blev så frustrerad och arg att jag ringde mamma och sade att jag inte fick
tag på hundfanskapsjäveln och att hon fick komma och hjälpa till att fånga in
idioten innan han stack ut på vägen. Zac höll sig låååångt borta och jag orkade
inte ens bry mig om fanskapet längre. Fy farao vad jävla skitförbannad jag var.
Lade på luren och lade mig raklång på marken. Så där som normala personer gör
när de blir så frustrerade att man inte vet vart man ska göra av sig själv.
När jag tittade upp stod Zac ovanför mig, flinandes.
Kopplade honom och stampade hem. Mamma kom och mötte mig och jag
kastade kopplet i famnen på henne. Orkade inte med åbäket.
Det var extremt längesedan han betedde sig så här nu. Senast var nog minst
några år sedan då han hittade en fläck och jag gjorde misstaget att ryta åt honom.
Man kan inte ryta åt Zac, då stänger han öronen helt och springer åt andra hållet.
Har blivit alldeles för bortskämd med att han kommer på alla inkallningar.
Guuuuuuuuuuuuuuh.
Billig hund!
Vem vill ha honom?
Comment the photo
Men jag lovar, jag ger honom tillbaks så fort du ångrar dig :D
19 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stillme/451871781/
Visa toppen
Show footer