December
Thursday 15 April 2010 photo 1/2
|
känsliga tittare varnas?
HEJ LIVET
Fy fan vad du suger
Återbesök till veterinären för omgipsning resulterade i ett telefonsamtal som
sade åt oss att vi behövde åka ned till Blå Stjärnan i Göteborg för operation.
Benet hade förskjutits sedan måndagen så de behövde gå in för att spjäla upp.
Så här (bilden) såg det alltså inte ut i måndags. Då var det så jämnt att det mest
såg ut som en spricka, och det smala benet till höger var helt rakt.
Kaos.
Ingen bil, inga pengar, ingenting.
Bilen vi hyrt hade vi till sex ikväll och det är ingen bil man tar sig ned till gbg med.
Alla hyrstationer här i Skövde hade inga hyrbilar kvar, den enda de hade var
i prisklassen 799 kronor.
Det var som om hela insidan bara tömdes på precis allt. Jag försökte hitta på
åtminstone en känsla, men jag var och är fortfarande skrämmande tom.
Jag bara väntar på att allting ska hinna ikapp och välla över mig som en enda
stor explosion av vem-vet-vad för slags känslor.
Den ende som försökte resonera förståndigt var mamma; jag och Max bara satt
och stirrade helt apatiskt ut i tomma intet när vi fick höra om operationen.
Fy fan vad det här suger. Inte med ord kan jag beskriva hur mycket det här suger.
Emma (@nixehen) hörde av sig och frågade hur det gick och jag förklarade läget. Hon
sade att hade hon bara haft bensinpengar skulle hon komma ned med ens,
varpå jag genast menade på att vi självfallet står för alla bensinpengar om hon
kunde komma. Fem minuter senare satt hon i bilen på väg ned.
Herreminje, jag vet inte hur jag någonsin kan få henne att förstå hur mycket
det här betyder för mig. Hon åker alltså 32 mil ned hit för att hjälpa mig med
Zac, och för att hjälpa oss ta oss bort till Göteborg, 13 mil härifrån.
Det är helt sjukligt vilka snälla vänner man har.
Skulle aldrig klara mig utan dig, Emma <3 <3
När vi hämtade Zac på djursjukhuset så ville han knappt se på mig. Han måste
verkligen hata mig just nu, såsom jag åker omkring med honom och lämnar
honom hos främmande människor. Han som verkligen inte klarar av främlingar.
Jag vill bara ha min hund frisk och hel igen. Jag vill ha hans viftande svans
och hans glada bjäfsande. Jag vill ha hans lilla mörka huvud som läggs på
sned så snart man pratar med honom och som får en att tro att han faktiskt
förstår vad det är man berättar och lyssnar på vartenda ord man säger.
Jag vill ha tillbaka min galenpanna och skällmonster, min duracellkanin som
slår kullerbyttor för att få folk att skratta och som varsamt rengör ens hörselgångar
medan man sitter och tittar på TV. Jag vill till och med ha tillbaka min envisa
knäppskalle som springer åt andra hållet när man ropar och som stjäl mat
när man minst anar det.
Allt det vill jag ha tillbaka. Jag står inte ut med att se honom på det här sättet.
Det krossar verkligen mitt hjärta helt och hållet.
HEJ LIVET
Fy fan vad du suger
Återbesök till veterinären för omgipsning resulterade i ett telefonsamtal som
sade åt oss att vi behövde åka ned till Blå Stjärnan i Göteborg för operation.
Benet hade förskjutits sedan måndagen så de behövde gå in för att spjäla upp.
Så här (bilden) såg det alltså inte ut i måndags. Då var det så jämnt att det mest
såg ut som en spricka, och det smala benet till höger var helt rakt.
Kaos.
Ingen bil, inga pengar, ingenting.
Bilen vi hyrt hade vi till sex ikväll och det är ingen bil man tar sig ned till gbg med.
Alla hyrstationer här i Skövde hade inga hyrbilar kvar, den enda de hade var
i prisklassen 799 kronor.
Det var som om hela insidan bara tömdes på precis allt. Jag försökte hitta på
åtminstone en känsla, men jag var och är fortfarande skrämmande tom.
Jag bara väntar på att allting ska hinna ikapp och välla över mig som en enda
stor explosion av vem-vet-vad för slags känslor.
Den ende som försökte resonera förståndigt var mamma; jag och Max bara satt
och stirrade helt apatiskt ut i tomma intet när vi fick höra om operationen.
Fy fan vad det här suger. Inte med ord kan jag beskriva hur mycket det här suger.
Emma (@nixehen) hörde av sig och frågade hur det gick och jag förklarade läget. Hon
sade att hade hon bara haft bensinpengar skulle hon komma ned med ens,
varpå jag genast menade på att vi självfallet står för alla bensinpengar om hon
kunde komma. Fem minuter senare satt hon i bilen på väg ned.
Herreminje, jag vet inte hur jag någonsin kan få henne att förstå hur mycket
det här betyder för mig. Hon åker alltså 32 mil ned hit för att hjälpa mig med
Zac, och för att hjälpa oss ta oss bort till Göteborg, 13 mil härifrån.
Det är helt sjukligt vilka snälla vänner man har.
Skulle aldrig klara mig utan dig, Emma <3 <3
När vi hämtade Zac på djursjukhuset så ville han knappt se på mig. Han måste
verkligen hata mig just nu, såsom jag åker omkring med honom och lämnar
honom hos främmande människor. Han som verkligen inte klarar av främlingar.
Jag vill bara ha min hund frisk och hel igen. Jag vill ha hans viftande svans
och hans glada bjäfsande. Jag vill ha hans lilla mörka huvud som läggs på
sned så snart man pratar med honom och som får en att tro att han faktiskt
förstår vad det är man berättar och lyssnar på vartenda ord man säger.
Jag vill ha tillbaka min galenpanna och skällmonster, min duracellkanin som
slår kullerbyttor för att få folk att skratta och som varsamt rengör ens hörselgångar
medan man sitter och tittar på TV. Jag vill till och med ha tillbaka min envisa
knäppskalle som springer åt andra hållet när man ropar och som stjäl mat
när man minst anar det.
Allt det vill jag ha tillbaka. Jag står inte ut med att se honom på det här sättet.
Det krossar verkligen mitt hjärta helt och hållet.
Comment the photo
Yeez vad många snälla ord mig mig btw! O_o
Det är fruktansvärt, jag förstår hur det känns :( Men jag hoppas att allt går som det ska nu och att han blir ok igen.
Om jag fortfarande hade bott i Skara så hade jag också ställt upp i en blink!
Lycka till, jag förstår att det måste vara jättejobbigt just nu :(
Kramar till er
24 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/stillme/453014569/
Visa toppen
Show footer