I believe the correct term is
FAIL(?)

Lekte med Sebbes mac idag och skulle ta en bild på Zac and moi, men hundknasten
bailade på mig i sista sekunden. That bastard! Ni får sätta dit en egen hund till höger.

Anledningen till att jag ville lägga upp en bild på Zac fastän jag inte tagit någon på
honom idag är för mina funderingar kring honom. Det är nämligen så att han har
börjat ge tecken på obehag i benet och när vi var ute idag så började han halta.
Jag ska ringa på måndag och beställa tid på Ultuna så rehabmänniskan får känna
igenom honom och se om det är något på gång. Jag gillar fortfarande inte hur de
skickade hem honom utan hemgångsråd eller rehabinstruktioner eller någonting alls.

Men bara att se honom halta igen gav mig världens klump i magen. Jag klarar
verkligen inte av att se honom sjuk igen. Det kommer förgöra mig totalt. Nu
ömmar han inte i benet, visserligen kan han markera att han inte tycker om att
man fingrar honom på benen, men det gäller båda benen och han har alltid
varit väldigt känslig kring baken. Han verkar dessutom inte ha ont utan springer
och har sig som vanligt.

...men ändå. Den där jäkla artrosen som de snackade om. Det känns som om
de bara skruvade loss ställningen, klappade honom på skallen, kastade honom
i våra armar och bara: "good luck, hejdå!" Wtf?

Sedan är det svårt att avgöra, med en hund som Zac, HUR mycket man får göra.
Vi tog det ju väldigt försiktigt den första tiden och har ökat successivt. Han har
ju inte visat några tecken efter våra femtimmarsvandringar eller bergsklättringar,
så överansträngd kan han ju knappast ha blivit. Eller jag vet inte.

Jag gillar det bara inte.
I don't like it at all.
Så snart han slutade använda benet vände vi hemåt och jag hade gråtklump
i halsen hela vägen hem. Usch och blä. Min outtömliga källa av lycka och kärlek,
går han sönder går jag sönder. Han som ska leva i all evighet...

Ändå var Ultuna bättre än Skara och Göteborg, eller hur? Det finns ju läkare för oss människor som också ser olika på sjukdomar, så det här är ju inget unikt för veterinärer. Allt som har med en mänsklig bedömning kan bli fel...
Vi kollar upp honom, gumman, så du blir lugn! :)

Jag hade precis samma inställning till yrket som du innan jag började plugga; veterinärer ska kunna ALLT om alla djurarter och raser!
Men nu har jag insett hur omöjligt det är, och hur all behandling egentligen bara är en massa kvalificerade gissningar. Det finns så himla mycket som man måste kunna, och det kommer ny forskning och nya metoder precis hela tiden som man måste sätta sig in i. Det finns inte en människa som klarar av det, och i slutändan blir det bara en bedömning. Dessutom måste man ta hänsyn till saker som djurägaren kanske inte bryr sig om eller förstår, som antibiotikaresistens, lagar och liknande.

Men jag tror att det största problemet är att många veterinärer inte tar sig tid att sitta ner och förklara allt för djurägarna. Man behöver inte gå in på molekylnivå, men man kan ju försöka förklara vad som hänt på en nivå som djurägaren kan ta till sig. När jag hade praktik sist var jag med en veterinär som var helt underbar på den punkten; bland annat satt hon och ritade sneda kanintänder för att djurägaren skulle förstå vad problemet var xD Hon är lite av min förebild nu.
För övrigt är de flesta anmälningarna till veterinära ansvarsnämnden inte på grund av felbehandlingar utan på grund av dåligt bemötande... sådant som så lätt hade kunnat åtgärdas om man bara satt fem minuter längre med djurägaren :/


Ursäkta mitt långa inlägg, men jag tänkte att det kanske vore bra med en kommentar från "andra sidan" (även om jag inte riktigt är där än).
Åk in och kolla Zac, och var inte rädd för att prata med veterinären själv och KRÄVA svar. Det är DU som betalar veterinärens lön, och du ska inte nöja dig med "tack och hejdå".

Nej, jag förstår också att veterinärer och doktorer är människor, precis som alla andra - men det är också det som har stört mig litet. Att många människor ser dessa två arbeten som något prestigefyllt och strävar efter att bli doktor eller veterinär för att kunna skriva upp det på sitt visitkort. Sedan, att mannen i fråga har NOLL förmåga att prata med människor och ska bli doktor, eller kvinnan i fråga aldrig i sitt liv hållit en hamster eller klappat en häst - det har ingenting med saken att göra. Visst, man kan väl fråga sig om det ska vara krav, men jag tycker att det krävs mer än bara ytligt intresse för sådana jobb. Det handlar ändå om liv och död.

Och jag förstår också att Veterinär A säger en sak och Veterinär B säger en annan, men när Vet A säger "ni kommer inte kunna köra agility förrän om något år" och Vet B säger "he's fit as a fiddle, kör hårt!" så börjar man ju fundera om de ens tittat på samma hund.

Men man börjar ju fundera, att jag som läst ett halvår djursjukvård _på gymnasiet_ känns att kunna mer än legitimerade veterinärer. Sedan, att veterinären i fråga kan allt vad som gäller hur man håller en hund eller hur man fyller en spruta utan att få luftbubblor i kanylen, det känns oviktigt ändå.

Jag menar inte att racka ned på veterinäryrket, förstås, jag bara förklarar varför jag helt förlorat förtroendet i veterinärer (och doktorer) och att det gjort min värld extremt otrygg och osäker :P

Nej, SÅ olika bedömningar borde man inte göra som veterinär.
Men faktum är att folk på utbildningen har väldigt olika bakgrunder. En del har hållit på med hästar hela livet och andra har bara klappat en häst en gång på en 4H-gård. Den senare gruppen kommer inte att bli lika hästvana under 5,5 år som den första gruppen, det hinner de inte. Då skulle vi inte läsa annat än djurhantering. De skulle kunna lägga in fler umgås-med-djur-seminarier (hittills har vi bara haft en halvdag med kor, en timme med hundar och ett valfritt pass med hästar), men vårt schema är redan så fullt att det skulle innebära att de måste ta bort något annat. Och de kan ju inte förlänga utbildningen heller...
Det snackas om att införa AT-tjänst för veterinärer också, vilket jag tycker är en bra idé. Men det ligger på EU-nivå just nu, så det lär ta många år innan det blir verklighet.
De skulle förstås kunna införa ett krav på relevant yrkeserfarenhet innan man kommer in på programmet, men jag tror inte att det skulle lösa något egentligen. Hästtjejerna skulle jobba med hästar (och fortfarande vara helt lost på hundar)... sedan handlar ju veterinäryrket inte bara om djur, utan väldigt många jobbar på myndigheter, slakterier, branchorganisationer osv.

Av nyfikenhet (och absolut inte för att ställa dig mot veterinärkåren); i vilka situationer är det du känner att du kan mer än veterinären?
Jag antar att ni läste mer djursjukskötar-djursjukvård än veterinär djursjukvård? Djursjukskötare och veterinärer har ju helt olika roller och arbetsuppgifter, och jag tvivlar inte ett dugg på att båda kan saker den andra inte kan. Veterinärer har en otrolig teoretisk kunskap, men min erfarenhet är att djursjukskötare ofta är bättre på det enkla, praktiska (som att linda ben, ta blodprov, ta tempen och överhuvudtaget hantera djur).

Synd att du har förlorat förtroendet... jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att du ska återfå det. Hitta en riktigt bra veterinär som du känner att du kan lita på tycker jag, och besök en specialist vid behov. Det positiva med Ultuna är att de har alla möjliga specialister som kan sitt område och kan säga "såhär ÄR det!" istället för "jag tror att det kan vara så...".

Det känns både bra och dåligt att höra sådant här förresten. Dåligt eftersom jag inte trodde att folk har såhär dåligt förtroende för veterinärer (inte bara du alltså, utan jag har sett många klaga) men bra eftersom jag vet vad jag ska tänka på i framtiden. Jag kommer aldrig gå runt och låtsas som att jag kan allt, men jag kan i alla fall rita bilder på kanintänder xD

Först så garvar man åt bilden och sen blir man ledsen av texten...

Haha, sorry, det var inte meningen att tvinga på dig sådana dubbla känslor xP Men ja, jag hoppas att det bara är något tillfälligt. Men det känns ändå bättre att låta hon känna igenom honom och ge oss övningar som vi kan göra hemma, så att han tränar på rätt sätt. Med tanke på artrosen de sade han hade i den hasen och så.

Better safe than sorry så jag håller med. Gå genast och kolla upp!