Curves

En fullkomligt oredigerad bild tagen med olympusen förra året.
Sitter på mors dator och letar vetenskapliga artiklar, så jag har inga andra foton
att bjuda på (inte heller min vattenstämpel, så jag skrev bara dit namnet i ena
hörnet xD). Men jag behövde en bild att ladda upp för att TVINGA er lyssna på
detta helt underbara soundtrack. Jag är soundtracknerdynerd - hör oftast OSTen
till en film innan jag ser den, och fastän jag inte tålde Transformers så är dess
OST reeeeeeeeeeally good. But fuck that shit. Lyssna på den här. Jag är i ett
over emotional state just nu känner jag, för jag blir alldeles nipprig och gåshudsaktig
av den här. Do it. Doooo it! I dare ya!

http://open.spotify.com/track/69CqFaP6S3mAOBeBKSKEl5

Dissa den inte på en gång, vänta till 1:08 and be prepared to be blown away :D

Oh it is relevant, men du säger två helt olika saker jag inte förstår vad de har med varandra att göra xP Kalla mig dum, om du vill.

Jag förstår att du känner dig begränsad av din utrustning eftersom du inte har teh coolstuff you want (har hört dig tråna efter macroobjektiv i en mindre evighet till exempel ;) och batterigreppet också), och att du tycker att det är tanken bakom bilden osv som får en att bli en bra fotograf.
Jag förstår inte varför du inte känner att du kan utvecklas som fotograf med den utrustning du har nu, med tanke på hur du för några år sedan var både lycklig och smickrad av människorna som inte trodde att du kunde ta de bilder du tog då med den kamera du hade - kompaktkamera tror jag till och med det var? Och personligen förstår jag inte varför du behöver mer grejer för att kunna hitta 'stämning' som du säger, när du är den enda jag hört som verkar behöva just de sakerna för just den grejen. Denna kommentar återkommer alltså till att du är unik bland de jag känner, och därför förvirrande.

Jag får det inte att gå ihop. Du säger att man måste experimentera och våga för att bli en bra fotograf, men du fotograferar ungefär samma saker hela tiden. Du säger att du behöver other stuff (och missförstå mig inte - jag förstår att man vill ha fler grejer som underlättar det man vill göra, objektiv är magilådor och blixt superanvändbart osv) för att kunna vidga ditt fotograferande, men samtidigt är du den enda jag känner med den utrustningen du har som har 'fastnat' på de motiv och kompositioner du använder - det är husväggar i hög kontrast, små blommor och bilder på hunden och lillebror.
Jag har alltså svårt att förstå varför du inte bara hoppar direkt till 'experimentera och våga' och skiter i kvalitén en månad eller två under tiden du lär dig göra något nytt (när man gör något nytt kommer man ju -alltid- att vara lite sämre än när man gör något gammalt, men det får man som tåla), för oavsett när du får den där utrustningen du vill ha kommer du att ha behövt vara en bredare fotograf för att kunna utnyttja den bättre. Och ju mer du kan göra med mindre, desto mer kan du göra med mer.

Kort sagt: Jag förstår inte hur de begränsningar du känner att din utrustning sätter på dig spelar in i de begränsningar du säger att du -själv- satt på dig (dvs, det du behöver göra personligen för att bli en bra fotograf). För min del ser det ut som saker som skulle ge en frustrations-feedbackloop, men som inte är omöjlig att bryta sig ut ur. Och jag tror att om du gör det -först- kommer du ha mer glädje av den mer obegränsade utrustningen du sparar till.

Sammanfattningsvis, när jag läser igenom ditt meddelande och det jag skrivit hittills igen, så är det här ett generellt oförstående inlägg. Inte för att jag inte förstår vad du säger till mig, utan för att jag inte förstår hur de för dig hänger ihop, vilket för mig till en till fråga som jag tror jag menat ställa ett tag, men som jag inte kommit mig för och inte riktigt mentalt formulerat förrän nu. Risk finns att den är snäppet mer personlig än du vill svara på, och i sådana fall är det ju bara att låta bli:
Tycker du just nu och fortfarande att det är verkligt givande och kul att fotografera? Är det verkligen -just nu- en hobby som du tycker ger dig lika mycket som den gjorde förr, eller verkar du bara mindre glad pga... jag vet inte... skövde, osv?

Jag förstår att det är svårt att förstå, eftersom det är precis lika svårt att förklara vad det vill verka. En anledning till att jag inte 'experimenterar' är just för att det känns bättre att fota 'säkert' och få en nick, än fota fel och få en grimas. Jag experimenterar väldigt mycket som det är, bara det att jag lägger inte upp det för andra att se. Jag kan pilla på bilderna och göra dem klara för att visas, men jag känner inte för att visa upp dem helt enkelt. Vi har ju redan konstaterat att den grupp bevakare jag har vill ju inte ge den typ av kritik som jag vill ha, och att lägga upp "sämre" foton lockar knappast till sig rätt slags folk.

Rörande stämningar så hittar jag inte stämningar i det jag fotar just nu. Jag kan fota en blomma, men det kommer fortfarande vara en blomma, t.ex. Jag HAR ju fotat bilder med stämningar, det är inte som om jag påstår att jag aldrig lyckats förmedla en stämning jag varit ute efter, jag önskar nog bara att jag kunde göra det mer.

Jag vet ju inte vilka fotografer (eller vilken typ av fotografer) det är du jämför mig med, så jag kan ju inte svara på varför det är så för mig och de jag känner, och inte så för de som du känner. Kanske pratar amatörfotografer sinsemellan på ett annat sätt än mellan fotografer och... öh, folk? Jag menar, när "folk" säger att jag fotar bra eller ger tummen upp tackar jag. Men när fotografer säger att jag fotar bra så kan jag undra varför eller till och med nämna vad jag inte tycker blev bra med bilden för att få deras åsikt om vad som kunnat göras bättre. Så med "folk" (för att förtydliga, dessa är alltså människor som inte har fotografi som intresse) brukar jag aldrig klaga på utrustning, t.ex, eftersom det inte ger någonting alls. Visst, att klaga på sin utrustning ger oftast ingenting över huvud taget, annat än att det känns bättre.

Så ja. Jag vet inte vad mer man kan säga om saken x)

Anledningen till att jag inte utreder om vilka jag jämför med/pratar med är för att det inte känns relevant, och det skulle kännas orättvist att dra upp dem personligen i en diskussion med någon annan där det inte handlar om dem, utan de bara används som bakgrund till att jag frågar alls.

Det du konstaterade då var att dina bevakare inte vill behandla dig som du vill bli behandlad. Det jag försökte förmedla var att man får uppfostra sina bevakare så de ger en det man vill ha, om man vill ha det. Eller använda en fotosida som är lite mer seriös än bilddagboken, du kan tex använda deviantart om du gräver lite bland fotoklubbarna, eller svenska fotosidan.se om du vill ha mer konstruktiv kritik. Det vet jag förstås inte om du redan gör eller inte.
Det enda jag kan konstatera är att du inte lägger upp något experimenterande, och om det beror på att du inte experimenterar eller att du håller det för dig själv kan jag inte se förrän du säger det, som du nu har gjort.
För ett tag sedan funderade du på om du behövde två bdb-konton för att lägga dina bra foton på ett och dina mer personliga på ett annat. Sedan skaffade du indigoparaflax, och har mer personliga, småsvamliga inlägg där. Top 10 'snyggaste' killar tex, och snack om hunden.
Kunde det inte gynna dig något om du använde något av dina två konton - antingen stillme, där finare fotografier kanske lockar folk som är intresserade av fotografi, eller indigoparaflax där dina kompisar känner dig bättre och bättre vet hur du uppskattar att diskutera - till att faktiskt visa de experimenten för världen? Jag förstår mycket väl viljan att få en nick snarare än en grimas, men jag förstår inte viljan att förbättra sig tillsammans med oviljan att visa det för folk. Oviljan att öppna sig för kritik, möjligtvis. I annat fall öppnar du dig ju bara för kritiken att du alltid gör samma saker, även om du gör dem fint, och då finns risken att nickarna börjar bli mekaniska snarare än genuina, och det vore nästan ännu tristare – en ond cirkel, som det inte är kul att se någon fastna i?

Apropå ’folk’ och hur de pratas med av fotografer - jag får höra deras elände, men som sagt är det uttryckt mer optimistiskt helt enkelt pga att de människor jag känner är av den sorten - "Tänk vad jag kunde göra om jag hade x! Måtte det bli rea snart!" snarare än "Jag kan inte göra y för jag har inte x :(" - och den brist på intresse du verkar anta att döma av dina formuleringar i frågan finns inte riktigt där.
Jag använder min BDB till mobilkamerans bilder på stuff och/eller saker jag ritat och så vidare, mer som en fjortisblogg än en bilddagbok, så jag tänker inte anklaga någon för att anta en brist på intresse - sist jag hade tillgång till en bra kamera utanför lektionstid var i oktober -08, och då bara för snabba referensfoton i Luleås innerstad, knappast nog med tid för att lära mig hur syrrans Nikon var funtad. Det jobbigaste med skolans fotokurser var att inte kunna öva hemma, trots allt, men förhoppningsvis löser det sig för min del ganska snart.

Jag ser att du inte ville svara på frågan om happiness and fotografi, and that's all right. Jag är ändå mest bara nyfiken eftersom jag inte tycker om när saker och ting inte går ihop för mig, pusselbitarna passar inte. Istället hoppas jag bara att svaret hade varit ett 'ja' och att saker och ting börjar gå lite bättre för dig framöver, för det är ju trots all inte så kul att se sina kompisar ledsna.

Nu blev min lunch kall, dammit att meddelanden blir så långa efter ett tag x)

*skratt* Jag lyssnar mestadels till soundtrackmusik, eftersom det är det närmaste klassisk musik of today man kommer utan att det är 'modernt', så att säga. Dessutom tycker jag filmmusik verkligen lyckas fånga känslor mycket bättre än 'vanlig' musik, eftersom det förmedlar känslor genom musiken och inte genom ord. ^^

...eller förlåt, efter slutstridsscenen så klart xD

Nej, det är inte riktigt min typ av film. När jag hörde låten tänkte jag på just ens stor, hjärn- och själlös datorgjord stridsscen xD

Du gillar inte Shrek heller? Eller Toy Story? Eller någon animerad film?

Njae, egentligen inte... i alla fall inte så länge den är tydligt riktad till barn. Shrek 2 tyckte jag var okej, men den är ett undantag. Och jag kan gilla animerade vuxenfilmer (det låter som om jag refererar till något helt annat nu, men du förstår nog vad jag menar xD)
Däremot gillar jag japanska tecknade filmer, men de har ju en helt annan stil på både berättandet och bilderna :)

Haha, men se den då xP
Jag lyssnar på dem nästan jämt, just för att de är perfekta att lyssna på medan man skriver eller pluggar eller vill bli på bra humör eller dagdrömma eller drömma eller sova eller äta eller andas eller LEVA! O.O

Oj, du lyssnar verkligen på dem ofta! XD
Otroligt vacker bild, glömde bort att säga det :P

Btw, följer du med i morgon?

Ja, soundtrack är ju lite som modern klassisk musik - och jag älskar klassisk musik så xD

Nej, vi åker ned imorgon istället för idag så det blev inte av =/