Ja, ni, gott folk...

Det här blev ju något av en fartfylld dag.

Min hund är tratthund igen, men det var jag som fick
sitta på akuten i flera timmar efter dobermannbett i 
armen. Räkna ut den ekvationen, om ni kan!

On the bright side; Zac och jag är ungefär lika
trötta och kan slappa i kapp. Väldigt soft.

Edit; kan för den som är nyfiken visa upp:
http://dayviews.com/nixehen/505086971/

och
http://dayviews.com/nixehen/505105797/

Stor som en snusdosa, som @nixehen uttryckte det till polisen :D

Indeedly-do!

Ja, vi båda överlevde, alltid något :D

Not okay :(

Haah, ja kanske det. Fast i den här attacken var det jag som tog skadan, inte han som tur är, så den borde inte räknas ;P

ainte brah ändå :/

Yes, det där är den pytte x) Vet faktiskt inte vad man ska likna honom med när han har den stora. Vänta ska jag leta upp en bild åt dig.

http://dayviews.com/stillme/367664965/ There :3

Haha usch! Mamma har faktiskt köpt en precis lika stor tratt idag, väger ton så Xavi kommer verkligen få träna upp sina nackmuskler, stackarn! Tur att det bara är drygt en vecka kvar, och att vi kan varva lite med att ta av tratten och ha en strumpa över. c:

Ja, som tur är så behöver Zac ingen tratt när vi är i samma rum, så tratten har han bara när vi sover och då ligger han ändå stilla :3 Har haft rejält tur med en hund som lyssnar när man säger "ah-ah" då han närmar sig med nosen till stället han vill slicka.

Jag är bra, nu. Fick lite efterchock när jag väl kom hem och "landade" i sängen, då kroppen började skälva lite. Har inte haft tid över att känna eller tänka efter under dagen så man fick bearbeta det litet i taget.
Zac var sederad medan de spolade analsäckarna på honom så han har bara legat och sovit sedan vi kom hem. Första tiden gnydde han men nu kan han till och med vara utan tratt så det brukar gå fort det här :)

ok

Väldigt bra sammanfattat det!

Halsbandet på grannens dobermann gick sönder, den satte av mot Zac, jag fick upp honom i famnen och den högg i mig istället när den försökte komma åt Zac. Och ja, Zac är tålig, han kryar nog på sig snabbt ska du se :)

Jahaa, men ush vad obehagligt! Vet hur det är, verkligen läskigt alltså! :/ Det blev inte djupt eller så?
Vad bra! :) Men varför har Zac tratt om du blev biten? :S

Haha, Zac har tratt på grund av det jag skrev om igår ;) Vi var inne hos veterinären idag och spolade rent analsäckarna, och de passade på att raka honom så nu är han såååå irriterad och vill bara klia.

Och nä, såret jag fick var inte jättedjupt, som tur är. Två millimeter kanske, på sitt djupaste ställe.

Jahaa okej! :) då fattar jag! :P

Okej, vad bra! :) Kunde ju varit värre, men det är ju verkligen inte roligt! Jag har kvar mitt ärr och det är en 14 månader sen jag blev biten xD inte så sjättesnyggt xD

Såg nu att jag hade glömt kolla på bilderna. Ser inget vidare ut det där :/ har det svullnat upp nu eller? Hoppas det försvinner så fort som möjligt i all fall! Framför allt om det gör ont! :/

Nej men usch, har du blivit biten? :O Av vad för hund och varför då?

Jag vet inte hur det ser ut just nu; fick förband på akuten och order om att ha det kvar tills imorgon. Hade ingenting på från det att jag fick det till dess jag kom till akuten, så det har redan luftats ordentligt x) Som tur är åkte vi ju till veterinären direkt efter (var på väg dit nrä detta hände), så jag fick koksalt och tvål och vatten att tvätta med där :)

Jaa, jag passade två Jack Russels ett tag som jag känner. En hane och en hona, hanen är hennes valp men han är vuxen nu. Hanen är rätt galen och varför det är så är en rätt lång historia, men kan försöka förklara kort. Honan Ellie ägde de på foder för att "uppfödaren" vill fortsätta avla på henne ett tag. Hon var en riktig kärring som bara brydde sig om pengar. Första kullen Ellie fick bara rusade hon in i deras lägenhet och tog alla valpar då de var 6 veckor och lät hennes son köra de ända till Norge. Alla helt lösa i baksätet där det redan fanns massa andra valpar som hade spytt ner sig själva osv. Fruktansvärt! Kan ju förklara hurdan hon är. Hon tyckte Ellies valpar var så himla fina och hon fick dessutom många så hon var väldigt naiv på att få ny kull på henne redan löpet efter. Hon bestämde sig för en dag då hon bara tog iväg henne, men Ellie var inte redo. Hon blev bokstavligt taget våldtagen, sönderriven och helskärrad när hon kom hem. Efter detta blev Ellie rädd för ALLA hundar, alla plötsliga ljud osv. Hon var helt förstörd och inte alls sig lik. Man undrar ju verkligen vad som hände? :O Så fort man var ute med henne gick hon som tryckt helt mot marken och vågade inte göra någonting. Hon är fortfarande skadad sen detta men mår mycket bättre idag, men det tog flera år för henne att bli så som hon är idag. Och i detta riktigt dåliga tillstånd skulle hon då få valpar och uppfostra dem. Hon fick bara en valp, "uppfödaren" blev jättearg och min kompis och mamma bestämde sig för att behålla den valpen. Men det var ju knappast det bästa i Ellies tillstånd, men jag förstår samtidigt hur de kände. Men Ellie mådde som sagt skitdåligt och alla hennes rädslor osv förde hon ju över på valpen Allan eftersom hon ju var mamman och skötte mycket av uppfostran och ja valpar de följer ju olika beteenden de ser. Allan har alltså blivit en väldigt svår hund som inte klarar av att träffa på någon hund i princip. Ellie var ju rädd för alla hundar så hon visade det i osäkra aggressiva beteenden där hon bara skällde och fick utbrott, och det har lett till att Allan gör precis lika dant trots att han kanske inte vet varför. Han är riktigt, riktigt svår (hur gosig och underbar som helst inomhus, men ute är han en mardröm). de behövde hjälp med passning under nästan ett år och kände att jag var den enda de litade på att kunna klara det, så jag tackade ju självklart ja för att ställa upp. Varje dag jag var ute med honom fick han helt galna utbrott på fort han bara såg skymten av en hund, om så bara en liten svans eller ett litet ben runt hörnan. Han började få fram ett beteende där han högg Ellie varje gång han fick utbrott för hon var närmast lixom. Det var aldrig så allvarligt utan var mer i luften, men hon blev ju skiträdd varje gång så det var verkligen inte bra för hennes slitna själv (tycker verkligen inte de borde bo ihop med tanke på framför allt Ellie eftersom hon redan är så sårbar som hon är nu). Jag försökte lugna ner honom varje gång och distrahera honom men det var otroligt svårt för han var som i en bubbla, han reagerade inte på någonting vad jag än testade. Sen var det ju inte mina hundar och jag fick ju knappast betalt för den biten så kände inte riktigt det var mitt jobb, men jag ville ju så gärna göra något åt det. Försökte verkligen varje dag, men om det bara är jag som försöker de få rundor i veckan jag tog dem kommer det ju inte fungera :/ Så det var hopplöst. Detta beteende Allan hade började leda till att han senare började hugga efter mina ben också, mer och mer för varje dag som gick. Först var det bara i luften, sen började han få tag i byxbenet och sedan en dag var han så galen att jag tappade kontrollen över honom och han riktigt slet sig ur sin sele för han fick syn på en annan hund (som gick hur snällt som helst låångt i från. Han tittade inte ens åt deras håll), jag fick extreeeem panik, har nog aldrig varit så rädd. Den andra hunden var enorm och jag tänkte shit, nu kommer ju verkligen Allan sätta igång den här hunden. Och båda kan bli skadade! Framförallt Allan eftersom han var så liten i förhållande till den andra hunden (Allan är ändå en ovanligt stor JR som är riktigt robust och väger rätt jäkla mycket ändå). Inte tvunget men det är ju en stor risk när han gör utbrott mot den lixom. Jag springer allt vad jag kan och försöker få tag på Allan och samtidigt hålla mig lugn vilket var skiitsvårt. Det slutar med att han hugger mig rejält över knäet, jag är så rädd och uppskärrad att jag inte riktig tänker på det utan vill bara få tag på Allan. Jag får tag på honom och ber om ursäkt till den andra hundägaren som faktiskt var väldigt schysst trots detta! Ingen skada skedd på hundarna tack och lov! När jag börjar gå tillbaka storgråtandes och uppriven märker jag att benet inte vill häng med och att det gör skiiiitont. Jag stannar och tittar till vad som kunde ha skett av hans bett och där är en stooor röd fläck. Det såg konstigt ut och jag pallade inte riktigt kolla det ordentligt utan väntade tills vi kom hem till hundarna. Väl där ser jag att det är en stor inre blödning. Det blev tack och lov inte hål just för att jag hade väldigt tjocka byxor på mig denna dag. Byxorna blev ändå trasiga precis där så jag förstår inte riktigt hur det gick till. Men i och med att det var en inre blödning behövde jag inte åka in och ta stelkrampsspruta och sådar. Mamma ringde sjukhuset och frågade dem. Men jag skulle göra hål på det och rengöra så klart. Så det gjorde jag och sen dess har jag haft det fula ärret på benet xD
Okej, den här historian blev inte alls kort xD haha ush, förlåt!
Aha vad bra! :)

Men fyyyy ;___;
Jag tycker det är en otroligt informativ historia, egentligen, framförallt till folk som inte tänker på vilken ENORM inverkan tikar har på sina valpar. Har man en osäker tik ska man definitivt INTE ta valpar efter henne, för hon präglar valparna abnormt mycket den första tiden. Därför tiken är snudd på viktigare än hanen vad gäller kombinationer, för det är med tiken valparna spenderar hela sina två första månader med.

Så otrevligt med hugget i knäet också =/ Överslagsbeteenden är så otroligt svåra att träna med också. Tur att det gick bra med benet till sist, även om du än idag har ärr av det ;)

Ja precis, verkligen! Det är så synd för min kompis och hennes mamma kunde inget om hundar så de visste väl inte vad det skulle kunna innebära det här med att hon skulle ha rätt att ta valpar på Ellie när helst det passade henne. Sen finns det ju de som sköter det snyggt och bryr sig om sina fodertikar, men hon här kärringen var ju fruktansvärd. Jag var så jävla förbannad den tiden och ville bara göra något för att få dit henne, men det var inte min ensak egentligen och de var så ledsna över det här och ville inte göra något värre :(
Men ja, mamman är verkligen oerhört viktig. Tänk hur annorlunda Allan hade varit idag och det inte blivit som det blivit, då Ellies tidigare valpkull var hur underbar som helst. Sen vet jag ju inte hur det blev eftersom hon tog dem redan vid 6 veckor :O men innan dess i alla fall. Hon var en jättbra mamma!

Ja precis, jag visste faktiskt inte alls hur jag skulle hantera det, just eftersom han inte lyssnade på någonting och jag kunde inte fånga hans uppmärksamhet på något vis. Försökte ju hela tiden gå lugnt förbi och prata lugnande med honom och Ellie, men han är inte alls tränad på det viset hemma med de andra så han reagerade ju inte alls på det, han sket fullständigt i mig. Väldigt frustrerande och oerhört svårt det dära, framför allt när det än någon annans hund. Så mycket beror ju på hur de hanterat situationerna innan och hur de tränat honom. De höll tex på lite med klicker vilket jag blev jätteglad över att höra först, men så visade det sig att de bara hade tränat in klickern till att få honom att komma, som en inkallning :O Så inte vid nyinlärning och som det precicisa sättet att berömma och visa vad som är rätt vid rätt millisekund. Nej, de hade tränat in klickern med godis då men sedan använt klickerljudet för att enbart få honom till sig om han tex var i ett annat rum :S så för honom betydde bara klickerljuder = godis, han visste inget om berömmet och träningen i sig. Kunde de lixom inte bara tränat in "hit2 till det? :S När jag såg det blev jag bara så "Meeeeeeeeeeeeeen!.." Men vad skulle jag göra när det redan hade gått då långt lixom :/ har försökt förklara för dem hur det går till, men de har inte riktigt förstått och är så insnöade i deras metod :/ I vilket fall som helst fungerade inte det heller ute (annars hade det fått vara mitt sett även om jag inte gillar det, men eftersom det var det enda han kunde och om det underlättar sådana här situationer är det ju det bästa) så det fanns inget jag kunde göra kändes det som, och jag är inte den som ger upp direkt. Jag kämpade ju in i det sista, men inga förbättringar märkte jag på alla dessa månader. Mer än kondition och mindre vikt pga min promenader med dem xD haha. Säger rätt mycket med tanke på att jag bara gick med dem tre gånger i veckan och de gick som sagt både ner i vikt och fick mycket bättre kondition bara efter en två-tre månader. Hur lite går de då vanligtvis? :S ush.. De promenader jag gick var dessutom en timme, så det är ju knappast något överdrivet. Något de utan tvekan borde få MINST en gång om dagen. De är oerhört energifulla hundar så de hade behövt så mycket mer. Nu tror jag bara de går runt kvarteret varje runda tyvärr :/

Jadå, det onda försvann efter några veckor och sen dess har det ju inte stört mig mer än att det är fult, men det hade ju kunnat vara så mycket värre! Förr eller senare försvinner det väll xD haha
Kan ju säga att efter det här köpte de munkorg, vilket är tråkigt i sig, men fanns inte mycket annat att göra. det tråkiga är ju att de inte tagit tag i någon form av träning av det utan tänker nog munkorgen som något permanent då. I stället för att försöka lösa det :/ men ja nu är han ju en 3 år så det har verkligen blivit ett inlärt beteende, men hade det varit min hund hade jag nog aldrig gett upp. Det måste ju vara ruskigt jobbigt att ha det så här varje promenad de är ute om dagen dessutom!

Halsbandet på grannens dobermann gick sönder, den satte av mot Zac, jag fick upp honom i famnen och den högg i mig istället när den försökte komma åt Zac. Zac var mest skärrad, själv gick min jacka sönder och bett över armen (finns bilder länkade i bildtexten)

Dessvärre blir man allt mer varse om hur många hundägare det inte går att lita på där ute :(

Tack!

Aah det är tråkigt! Jag fick tackla en stor tjock hund en gång när den hoppade på en av mina små vovvar. Tanten som hade hunden lös kom långt senare.

Ja fy. När Zac blev attackerad av en staffe i en hundrastgård stod ägarna på andra änden och tittade på medan deras hund slet sönder benet på min hund. Var jag som fick sätta en sula i pannan på hunden för att få bort den =/

Herregud vilka idioter det finns :(

Skämta inte >___< Och jag tycks träffa på allihopa.

Aaw, får hoppas trenden vänder så du slipper idioterna :)

Jag väntar på det där hundkörkortet :(

Och jag med :D (Var jag som valde den)

Nu hoppas vi på supersnabbt återhämtande.

Men åh ja! Klappa vovve på huvudet från mig! Och krya på dig och din arm :o

Ja, det var obehagligt. Det lustiga är ändå att jag typ inte blev förvånad när det hände, knappt överraskad.

Tackar väldigt, hoppas på massa tillfrisknande imorgon redan :)

Thank ju!

:)