December
Show more 
Friday 23 April 2010 photo 36/106
|
Dagens Zacuppdatering
PEPPAR PEPPAR OCH TA I TRÄ, men han verkar må lite bättre. Faktiskt. Idag har
han varit ett fragment av sitt forna jag. Han har gått ganska mycket på benet och
därtill använt sig av det för att klia sig i ansiktet. Sebbe och jag kom på honom
med att stå på bakbenen i hans säng, spanandes ut genom fönstret.
Han fick följa med i bilen när vi åkte bort till Boländerna för att köpa bakterie-
slukande kompresser of special kind, och han blev så glad att få komma ut att
det bara sken om honom! På vägen hem stannade vi på Max och köpte hamburgare
och därefter sprang han och nöp i Maxpåsen, på samma, gamla glada sätt.
Oh happy day!
Blir så jäkla glad av att se honom glad. Hans öron har hängt alldeles för lågt
så förbaskat länge nu att det gör ont i hjärtat. Det är en tuff tid kvar för oss
båda, men jag hoppas verkligen vi har nått kulmen snart så att det kan börja
bli bättre istället för sämre.
Återbesök är bokat på tisdag, klockan nio. Då får vi domen om det blir någon
operation och amputation eller inte. Om ni tror på skrock och att det hjälper
får ni gärna hålla tummarna för honom då. Jag är livrädd för narkosen, men
om det behövs för att rädda hans ben så go for it. Vill ha tillbaka min Duracellkanin.
PEPPAR PEPPAR OCH TA I TRÄ, men han verkar må lite bättre. Faktiskt. Idag har
han varit ett fragment av sitt forna jag. Han har gått ganska mycket på benet och
därtill använt sig av det för att klia sig i ansiktet. Sebbe och jag kom på honom
med att stå på bakbenen i hans säng, spanandes ut genom fönstret.
Han fick följa med i bilen när vi åkte bort till Boländerna för att köpa bakterie-
slukande kompresser of special kind, och han blev så glad att få komma ut att
det bara sken om honom! På vägen hem stannade vi på Max och köpte hamburgare
och därefter sprang han och nöp i Maxpåsen, på samma, gamla glada sätt.
Oh happy day!
Blir så jäkla glad av att se honom glad. Hans öron har hängt alldeles för lågt
så förbaskat länge nu att det gör ont i hjärtat. Det är en tuff tid kvar för oss
båda, men jag hoppas verkligen vi har nått kulmen snart så att det kan börja
bli bättre istället för sämre.
Återbesök är bokat på tisdag, klockan nio. Då får vi domen om det blir någon
operation och amputation eller inte. Om ni tror på skrock och att det hjälper
får ni gärna hålla tummarna för honom då. Jag är livrädd för narkosen, men
om det behövs för att rädda hans ben så go for it. Vill ha tillbaka min Duracellkanin.
Comment the photo
14 comments on this photo
Visa toppen
Show footer