jag hade nog den bästa killen man någonsin kan tänka sig. Jag vill inte säga att någon av oss var bättre än den andra. Folk såg hur lyckliga vi va. Jag var iallafall den lyckligaste i världen. Vi hade våra duster å våra bråk men jag älskade honom fortfarande lika mycket efter varje jävla bråk hur jävliga dom va. Jag har sett hans tårar rinna ner för hans kinder och han har sett mina. Men vi älskade fortfarande lika mycket. Men en dag gjorde jag det sne steget som förändrade allt å jag började sedan klandra honom. Efter det utsatte vi varandra för både tårar å smärta. Jag skar mig om nätterna , ångesten tog över mig och jag ville inte vara kvar. Jag såg nog inte riktigt vad jag hade förens det var borta. Och smärtan dödar mig verkligen. Det känns som att jag inte står ut en minut till. Alla säger att det inte va rätt. Men det kändes ju så rätt. Och jag var ju lycklig ? "Kom över honom" men efter ett år med killen är det inte så jävla lätt. Jag skulle säkert gå genom eld för denna killen. Jag kan dö för honom förstår ni ? Nä det gör ni inte. Och det spelar ingen roll hur mycket jag än ger. Jag ger å ger men får inget tillbaka hur mycket jag än vill. Jag kan lika väl ge upp för jag ser inte ljuset längre ? För allt är bara mörkt? Och allt jsg får höra av honom är hur dålig människa jag är ? Ångesten tar typ över mig ?

Annons

The photo has no tags

July 2013