Wednesday 3 March 2010 photo 2/2
![]() ![]() ![]() |
Kannt inte tro att du är borta.
Jag kan inte annat än erkänna att jag tog det bättre än väntat.
Men shit vad jag har mycket inom mig!
Jag har inte själv kän det förens nu, drygt två veckor senare.
Hur kunde jag?
Det var rätt, det kan jag inte annat än medge, men varför?
Varför ska det svåra vara så rätt?
Är mitt hjärta inte brustet?
När ska det isåfall läka?
Är det såhär det känns att vara olycklig?
Eller är jag lycklig?
Kan man vara både och?
Bäst jag slutar tänka...
Jag borde bli plankton i mitt nästa liv.
Annons