Thursday 8 April 2010 photo 1/1
|
Var hemma till 1. Då drog jag till Erika, bakade Negerbollar, ja jag är en sådan där som vägrar säga Chokladbollar! Bara det att folk ska prenta in det så förbannat så ibland blir det fel fast rätt, men ändå fel om ni förstår vad jag menar.
Efter att vi bakat åkte vi in till Örebro för att Erika skulle på synundersökning och det slutade med att det blev en halvdag i stan med god mat och mental-shopping ^^ Hemma hos Erika färgade jag hennes hår och det var det hela. På hemvägen tappade jag min mobil ur fickan från moppen. Tack och lov att jag märkte det! Den hade hamnat ganska mjukt i kanten av vägen så den lever. Tog in och nattade hästarna och så var det slut på den dagen.
Men innan allt detta. Alltså innan kl 1 var jag i stallet respektive städade i trädgården.
Är äntligen klar med evighetsgöran att mocka hagen (efter ca 1 vecka sporadiskt arbete) Nu har det nämligen smält så pass mycket att det börjar blanda sig med leran så jag tog de stora partierna som fortfarande var oblandade. Mysigt det där lät. Sedan fick det vara bra. Allt som allt har jag bockat 20 kärror skit bara på det partiet utanför stallet där hästarna varit som mest under vintern.
Innan jag begav mig av till Erika var det ju dax för hästarna att få lunch så jag lade ut höet som vanligt. Det dröjde inte länge förän Martini kom fram och bosatte sig i den största högen, men Kalimero stannade vid diket.
Som numer inte är snöfyllt och därför, enligt honom, väldigt otäckt att ta sig över. Jag gick dit för att hjälpa honom. Jag hoppade över några gånger för att visa att det inte var farligt, men när jag försökt övertala honom ett tag vände han om, av osäkerhet, och vandrade åt andra hållet. Jag lyckades kalla tillbaka honom halvvägs till diket. Knöt min jacka runt hans hals som en liten tryckhjälp. Så när vi kom fram till diket igen och han tvekae lät jag honom ta sin tid. Satte ingen press. När jag kände att han slappnat av försökte jag locka fram honom lite längre, men såfort han visade minsta antydan till steg fram mot diket så slappnade jag bara av och lät honom vila. Jackan runt hans hals hade jag bara som hjälp för att kunna vända honom mot diket igen om det skulle behövas. Det är nämligen trångt där och jag har ingen möjlighet att gå runt honom så jackan fick bli trycket från motsatt håll när jag vände honom om.
I alla fall så efter att han tänkt vända sig om, men inte gjort det, såg jag hur han samlade mod. Så jag flyttade på mig lite så att han skulle få plats att ta språnget. Och det gjorde han! Lät honom trava några steg för att återfå balansen själv, men sedan kallade jag tillbaka honom till mig och jag berömde honom med rösten tills han slappnat av igen. Då skickade jag fram honom till höet och sen lämnade jag honom där.
Nöjd med det vi gjort idag helt enkelt.
Är äntligen klar med evighetsgöran att mocka hagen (efter ca 1 vecka sporadiskt arbete) Nu har det nämligen smält så pass mycket att det börjar blanda sig med leran så jag tog de stora partierna som fortfarande var oblandade. Mysigt det där lät. Sedan fick det vara bra. Allt som allt har jag bockat 20 kärror skit bara på det partiet utanför stallet där hästarna varit som mest under vintern.