March
Tuesday 15 June 2010 photo 1/1
|
Tänk om det hade funnits ett botemedel för alla åkommor som verkade direkt.. Ja nog hade väl man då tagit vara på den tiden man haver. Ändock tryter viljan och modet mer och mer.. Har inte längre en aning om vad jag ska göra. Känner mig så maktlös, för vad kan jag ändra på? Är det inte endast jag själv som står i skuld för det som är? Jo nog är det väl så.. Jag vet inte hur länge till jag orkar. Jag vet ju ingenting.. Det gör så ont att vakna på morgonen, att känna ensamheten och ångesten krama ur varenda liten droppe av hopp man havat i kroppen.. Det är så svårt att förstå, att man vid den stundande gryningen inte ser något annat än mörker.. Nu har jag kämpat till och från i 5 år.. Mitt dåliga lynne har gjort mig till åtlöje.. Jag har haft mina korta stunder av lycka, träffat nya vänner, en och annan ny "kärlek".. Men ändock har jag dödat allt som varit väl till hands.. Glädjen. Den har inte funnits alls. Eller kanske stundom, med bara en kortare tid.. Jag har förskingrat allt jag uppskattat.. Så många vänner som vänt på klacken och gått.. Trots att jag alltid varit lojal och ärlig... Så är det den trytande glädjen som dödar allt bra.. Men nu har jag nock intet kvar.. Jag är slut. Jag är inte kapabel till att känna tillit eller kärlek.. Nej jag är nock slut för all framtid..
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/strawberryanne/461920340/
Visa toppen
Show footer