Döda hjältar:

Tåren är fälld, allting är slut,
musiken har tystnat, och lamporna släckts.
Han står där så ensam, och tackar sin publik.

Men vad händer nu? Vad kommer ske?
Hans framtid är oviss, han vet ingenting.
Driva runt på vägen, tills benen inte bär?

Han tar första steget, till sitt nya liv.
Vart han än hamnar, får det gå som det går.
Ödet är ironiskt, och spelar bara spratt.

En gång så stolt, färgglad och praktfull.
Nu samlar han dammet, från vägen han går.
Passé och förlorad, en fluga så död.

Skratten byts ut, mot kråkornas sång.
Vinden den piskar, medans han irrar på.
Allting raserar, och vänds upp och ner.

Men ännu så minns han, den tiden som var.
Vördnadsfullt vårdar han, minnet från då.
Längtansfullt, han vill ju tillbaka.

I rampljusets sken, där mådde han bäst.
Uppmärksamheten, den levde han för.
Notorisk skräll, före sin tid.

En pionjär, som helt har glömts bort.
En hjälte som vågade, göra nått nytt.
Må han för evigt, får vila i frid.

Vi glömmer så ofta dom hjältar från förr,
vi tror att allt funnits och löser sig själv.
Vi glömmer att allting har börjat någonstans,
som sedan fått gro, och bli något stort.
Musiken från förr ska ljuda igen,
minnena väcks nu och kommer till liv.
Kanske att barnet som sitter bredvid dig,
kommer bli en sådan som vi sakta glömmer bort.

Sakta men säkert så minns vi alla dom,
hjältar från förr som satt sina spår.
Vi slås utav häpnad av hur många dom är,
men barnet vid din sida med andakt han ser.
Han tänker som så att en vacker dag,
ska banne jag bli en av dom.
Döda hjältar som lever inom oss,
i glömska dom faller och tynar bort.

Annons

The photo has no tags

March 2012