October 2008
40 meter under Värtaverken, ligger ett bergrum. Det mäter imponerande 400 meter x 18 meter x 30 meter. Det saneras nu från decenier av tjockolja.
Nere i underjorden, med 30 meters takhöjd, skapas en märklig mystik, allting fortplantar sig, och vibbrerar i takt med alltet. Allting har sin motpol, vad är bergrummet motpol till...
Tjockolja, klibbig tjockolja från tidernas begynnelse, lagrad i bergrum under Värtaverken. Här blandas dom sista resterna av den lagrade oljan, slabben av det utpumpade svarta guldet-
Hösten kommer även till Västerås. Den smyckar med sina rika färger, och ån flyter stilla ut mot mälaren. Det har dragits en sommar till ifrån vår tid,
Ett höstlöv föll stilla ner i vattnet, och jag tänkte. Vem fångar ett fallande höstlöv... Ingen jag känner har fångat ett fallande höstlöv. Var
En GHH lastare sticker ut sin bakdel, och frågar lite försynt hur det ska bli nu, i dessa nya tider.
Överallt finns tysta lidande vittnen om gruvornas uppgång och fall. Produktionstänkandet har övergått till fåfänga drömmar om återuppstarter- men vad b
Frukten av den exporterade malmkroppen, en håglöshet och en nonchalans. Vi stänger inte ens dörren när allt är slut, vi bryr oss inte.
En samhällskatastrof utan dess like, och dess bevis- tysta gruvmaskiner i ett hörn på en industritomt i Grängesberg, och ingen bryr sig.
Caterpillar 988G hjullastare i Gladökrossen, en dag utan cigaretter och hög takhöjd.. En dag förkastad så att säga...
Den sorgsna fontän fortsätter sin vattenlek, ovetandes om höstens famntag. Den strilar sitt mälarvatten som om det var högsommar. Men det är nya tider nu- men även i
Höstlövsarmadan seglar stilla genom brons stenvalv,förbi roddartrappan och vördnadsfullt passerar dom det betonggråa kommunhuset.
Ett fruset ögonblick i verkligheten, och ett stilla moment- avbruten rörelse. Tystheten i en stilla kross skrämmer.
Två kvarnkulor i solitt järn och avslutet på räcket runt den tysta Morgårdshammar käftkrossen, lockade fram skapandet. En okänd konstnär tolkade fallossymbol
En dag kommer mina ben inte längre bära mig, inte som förr åtminstone. Kan jag då sätta mig, fukta min strupe och säga- Jag har aldrig gråtit över&
En stilla morgonbris krusar den blanka ytan och älvorna dansar sin lugna dans över vågtopparna. Det är en stilla morgon, till maskinens dån, i det innersta av Värtahamn
I den stilla kanalen, så ligger M/S Seaside, en 50 meters lady, på 400 bruttoton. En gammal lady, säkerligen sörjd av sin 23 man starka besättning.
M/S Seaside föddes som Skogoy, och gick mellan Narvik och Lofoten varje dag, i alla väder i 33 år, men så tog även den resan slut, och hon blev vandrarhem i Göteborg, v
Det gapar tomt i lanternans hål. Designen på bryggan är typisk för fartyg i Nordatlantfart, och det mjuka linjespelet måste gjort henne till ett av dom vackra vita moln som