September 2008
100 åriga rester av ett bruk, ett samhälle och en järnväg, platsen heter Trummelsberg, efter anläggarna av bruket- släkten Trummel. I jämnförelse med grekerna,
Anade släkten Trummel att fundamentet för deras bruk skulle stå och föra en oviss kamp mot naturen även 100 år efter nedläggning. Platsen är som en kall p&ari
I Wirsbo finner jag ingen väg som slutar i föruttnelse. Man kan inte skönja det stillastående äckel som utmärker Skellefteå. En gång var Skellefteå i
Nu sluter sig den sista spillra av sommargrönska kring ruinen av bruket i Trummelsberg. tiden står inte stilla, hösten kommer, och med den nya tider. Men i det sista blekgröna hop
Välklädd i skogen. Underteckand stannar, lyssnar och känner. Platser som Trummelsberg kräver att man stannar, stannar upp, lyssnar till naturens tysta återgång till Sta
Denna dag, långt in i djupa ändlösa skogar, ligger det orörda Trummelsberg, och den lika orörda sjön, jag tänker på Lokareklamen-Det är aldrig lång
1977 upphörde en månghundraårik tradition i Lindesbergskommun. Det som startade som många små gruvhål, som sedan samlades under namnet Stripa- namnet på den kv
På gruvans tid, var industribelysningens glödlampa skyddad av väderbeständig emaljerad plåt skärm. I den hårda snöstormen och i bitter köld, spred den s
Det linjära i det funktionella. Gruvbyggnader med en funktion. Bestående design får ett captiverande liv i den övergivna verklighet, och börjar sakta ett vackert återt
Den nedbrunna Stråssaskolan ligger där den låg sist, och även hösten tycks tveka inför alla slocknade drömmar i gruvsamhället. Är det egentligen ens verk
Stråssa är, Stråssa finns... Stråssa döljer inte sin undergång och den som vet att söka, kan se dess frukter. Huvudstadens skrytbyggen med ryggrad av Strås
En gång dånade en industrisång under den emaljerade lampskärmen, stenars rasslande dygnet runt ur verklighetens djup. Käftkrossar mässade och nu är det tyst. Jag
En öde matarficka- ingen lastmaskin fyller fickan med material, inget band matar längre undan. Det är kusligt stilla, som om man bara tagit en fika rast.
Sorglig syn, inga högar under högläggaren, inget ledande ljus under industrilampskärmar i underhållsfri emaljerad plåt. Det slirar inte längre i Stripas bandg&arin
Vi tar en sista bild på Stråssa. Vi är inte längre välkommna på gruvområdet, men på avstånd ser man dess byggnader, på andra sidan sänkan,
Nedslagen i vår höstliga idyll, gammla svedalas baksida- fortsätter. En fråga om gammla bergsmanna bostader kom mig att tänka på dom mera moderna bergsmannabostäd
Grängeskoncernens ingenjörer lade pannan i djupa veck, och ritade bostäder åt gruvfolket och deras familjer. Liknande Stråssa, så skulle det tillhandahållas bost
Men man skulle aldrig glömma vilka som gav bröd på bordet i Grängesberg- gruvlaven vakar som ett inkatempel över samhället. Men även dess ljus har slocknat, ä
Naturens normala återgång, ett frö har slagit rot överst på en av Monoliterna i Trummelsberg, och obehindrat så får det börja växa till ett träd.
Hösten har givit naturen ett blekt skimmer, som snart övergår till lövfällning. Bakom det naturliga, ligger det artificeilla, det av människa skapade. Här låg
Trummelsbergs monoliter, färgmatchande med en grå himmel och i upprätt på en bädd av bässgröna ormbunkar. - Faaan att det är så vackert!!
Snart kommer höstens brandgula färg att lysa på monoliternas toppar, som hösteldar för den besökande att navigera efter- kör grusvägen förbi monoliterna p