Sunday 25 May 2008 photo 1/4
|
PANIKEN VÄXER OCH HUMÖRET GÅR UPP OCH NER
Klockan är fan halv fem och jag är inte ett dugg trött..Fan allt ska fucka sig samtidigt:(
Ingen sömn, läkaren hör inte öv sig,läxor åt helvete,skolan åt helvete,morsan åt helvete,farsan åt helvete..allt är åt helvete!Jag vill bara ha mina fucking piller,somna in och sova bort allt!
Läkaren skulle ringa,ge mig tid hoss någon sorts sjuksköterska..Ska gå någn kurs i typ att tänka posetiv ochfå sömnövningar.Sen så skulle jag få några anti depressiva tabletter som ska få mig att sova tydligen.Hoppas dom gör mer än så...
Vet inte varför allt känns fel.Kanske bara jag som är överkännslig...tar inte mina piller regelbundet heller.Tar lite när jag känner för det,vilket är nästan aldrig.Samma med min sjukgymnastik. Fan,jag förstör mig själv om jag fortsätter så här.Samtidigt orkar man inte bry sig så mycket i att man gör just det oxå...Ena stunden tänker man,"Äh va fan de är inte så illa,de går över.Bara jag som tänker för mycket och är känslig" andra stunden är man helt nere och deprimerad.Vill bara sova,ser ingen poäng i att gå upp och känner hur det psykiska går ut i det fysiska och man blir febrig på nätterna,slåss och biter sig själv i sömnen,få panik attacker då pulsen går upp,blir paranoid och tror att folk förföljer en och en massa annan skit.Men alla känner nog så ibland antar jag.Eller hur?
Klockan är fan halv fem och jag är inte ett dugg trött..Fan allt ska fucka sig samtidigt:(
Ingen sömn, läkaren hör inte öv sig,läxor åt helvete,skolan åt helvete,morsan åt helvete,farsan åt helvete..allt är åt helvete!Jag vill bara ha mina fucking piller,somna in och sova bort allt!
Läkaren skulle ringa,ge mig tid hoss någon sorts sjuksköterska..Ska gå någn kurs i typ att tänka posetiv ochfå sömnövningar.Sen så skulle jag få några anti depressiva tabletter som ska få mig att sova tydligen.Hoppas dom gör mer än så...
Vet inte varför allt känns fel.Kanske bara jag som är överkännslig...tar inte mina piller regelbundet heller.Tar lite när jag känner för det,vilket är nästan aldrig.Samma med min sjukgymnastik. Fan,jag förstör mig själv om jag fortsätter så här.Samtidigt orkar man inte bry sig så mycket i att man gör just det oxå...Ena stunden tänker man,"Äh va fan de är inte så illa,de går över.Bara jag som tänker för mycket och är känslig" andra stunden är man helt nere och deprimerad.Vill bara sova,ser ingen poäng i att gå upp och känner hur det psykiska går ut i det fysiska och man blir febrig på nätterna,slåss och biter sig själv i sömnen,få panik attacker då pulsen går upp,blir paranoid och tror att folk förföljer en och en massa annan skit.Men alla känner nog så ibland antar jag.Eller hur?
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/suburbiangirl/211924839/