November
Friday 21 November 2008 photo 1/1
|
Jag är så ledsen,så ledsen för allt.
För allt jag utsatt dig för, för allt du har behövt stå ut med för min skull.
Jag är så ledsen för allt du har varit igenom, jag är ledsen att jag inte tänkte på att du tog åt dig.
Jag är ledsen att jag fick dig att tappa orken, för jag vet hur det känns. För nu har den släppt mig också.
Jag är ledsen att det har blivit så här, och jag är ledsen att jag har tappat orken.
För det gör att jag har ingen ork att tänka på dig utan att det känns som en kniv som skär in i hjärtat,vrids runt och dras ut. Jag förblöder, men det enda som syns är mina tårar.
Varje droppe tillägnar jag dig, varje droppe är ett hav av kärlek.
Jag vet att du inte har lämnat mig, för skulle du det så skulle en stor del av mitt hjärta sluta slå och jag skulle inte längre finnas. För du finns här, i mitt hjärta, där du hör hemma.
Jag tänker hålla dig där, och skydda dig så gott jag kan från allt ont.
Jag vill ta tillbaka all smärta jag givit dig, det var inte min mening.
Jag älskar dig och jag förstår inte att jag inte har sagt det tidigare.
Kanske för att det inte behövts, för vi har alltid vetat, kanske för att jag inte insett till vilken bredd jag älskar dig, kanske det är för att jag var rädd att det skulle vara för mycket för mig att bära.
Men du vet, för vissa saker behöver inte sägas nära vänner emellan.
Mellan oss är det tystnaden som talar för oss, en blick säger mer än tusen ord sägs det,och det stämmer verkligen mellan oss två.
Vi hör ihop och det vet du. Det vet jag. Det vet vi.
Men nu kan jag inte möta din blick mer, jag kan inte läsa din ögon och jag vet inte vad du tänker längre.
Jag vill dig inget mer än allt det bästa i livet. Jag vill ge dig på nytt tro, hopp och kärlek.
Tro, för att du ska våga tro på dig själv igen och se världen med andra ögon.
Hopp, för att se ljusare på morgondagen och se att livet kan vända.
Kärlek, för att jag vet att det är det du saknar mest just nu, och att jag vet att du behöver det mer än något annat. För med kärlek så kommer du får mer tro och nytt hopp, för kärlek är starkare än något annat, det vet vi alla som varit med om det.
Den kärlek jag fick uppleva, den var jag inte medveten om förens den försvann utom räckhåll. Den finns där men jag når den inte, för jag når inte dig.
Jag vill ha dig tillbaka, men jag vet inte hur, jag vet inte om vi är redo. Jag vet inte om jag kan skydda dig från mig, för jag vill inte förorsaka dig mer smärta. Du har redan fått mer än vad du kan bära.
Jag finns alltid med dig, föralltid.
För allt jag utsatt dig för, för allt du har behövt stå ut med för min skull.
Jag är så ledsen för allt du har varit igenom, jag är ledsen att jag inte tänkte på att du tog åt dig.
Jag är ledsen att jag fick dig att tappa orken, för jag vet hur det känns. För nu har den släppt mig också.
Jag är ledsen att det har blivit så här, och jag är ledsen att jag har tappat orken.
För det gör att jag har ingen ork att tänka på dig utan att det känns som en kniv som skär in i hjärtat,vrids runt och dras ut. Jag förblöder, men det enda som syns är mina tårar.
Varje droppe tillägnar jag dig, varje droppe är ett hav av kärlek.
Jag vet att du inte har lämnat mig, för skulle du det så skulle en stor del av mitt hjärta sluta slå och jag skulle inte längre finnas. För du finns här, i mitt hjärta, där du hör hemma.
Jag tänker hålla dig där, och skydda dig så gott jag kan från allt ont.
Jag vill ta tillbaka all smärta jag givit dig, det var inte min mening.
Jag älskar dig och jag förstår inte att jag inte har sagt det tidigare.
Kanske för att det inte behövts, för vi har alltid vetat, kanske för att jag inte insett till vilken bredd jag älskar dig, kanske det är för att jag var rädd att det skulle vara för mycket för mig att bära.
Men du vet, för vissa saker behöver inte sägas nära vänner emellan.
Mellan oss är det tystnaden som talar för oss, en blick säger mer än tusen ord sägs det,och det stämmer verkligen mellan oss två.
Vi hör ihop och det vet du. Det vet jag. Det vet vi.
Men nu kan jag inte möta din blick mer, jag kan inte läsa din ögon och jag vet inte vad du tänker längre.
Jag vill dig inget mer än allt det bästa i livet. Jag vill ge dig på nytt tro, hopp och kärlek.
Tro, för att du ska våga tro på dig själv igen och se världen med andra ögon.
Hopp, för att se ljusare på morgondagen och se att livet kan vända.
Kärlek, för att jag vet att det är det du saknar mest just nu, och att jag vet att du behöver det mer än något annat. För med kärlek så kommer du får mer tro och nytt hopp, för kärlek är starkare än något annat, det vet vi alla som varit med om det.
Den kärlek jag fick uppleva, den var jag inte medveten om förens den försvann utom räckhåll. Den finns där men jag når den inte, för jag når inte dig.
Jag vill ha dig tillbaka, men jag vet inte hur, jag vet inte om vi är redo. Jag vet inte om jag kan skydda dig från mig, för jag vill inte förorsaka dig mer smärta. Du har redan fått mer än vad du kan bära.
Jag finns alltid med dig, föralltid.
Directlink:
http://dayviews.com/suburbiangirl/298440533/
Visa toppen
Show footer