Vet du hur stor min säng är?
Den är alldeles för ensam för bara mig.
Vet du hur ont det gör att gråta sig genom natten av saknad?
Det är inte smärtfritt men det är heller inte befriande...
Vet du hur svårt det är att sjunga när man hulkar?
Det är inte omöjligt men fruktansvärt.

Kan du förstå hur mycket du verkligen betyder för mig?
Klockan är alldeles för mycket och jag borde sova.
Men sängen gapar tom, du är inte där.
Jag fryser in i mergen, skakar okontrollerat av köldattacken.
Vad jag längtar tillbaka till allt det mörka, den enklaste vägen att fly från allt.
För vår skull ska jag kämpa lite till, kanske öppna ögonen och låta dig blända mig lite till.
Magen vände sig för flera timmar sen & jag slängde massor av smink ut från balkongen.

Maktlösheten rasar inom mig!
Hur ska jag kunna skydda henne när jag inte kan vara nära hela tiden!?
Hur kan jag få henne till insikt om hur vi är, Morgan hjälper du mig nu?
Jag är så rädd att svika dig vackra,
Jag vågar inte tänka tanken om min klumpighet.
Jag är så rädd om dig men rädd att det blir för mycket.
Jag vill inte fängsla dig Älskade!
Du ska lava fritt med eller utan mig.
Snälla lova att kasta ner mig på golvet om du ser den minsta skärva av svinet inom mig!
Jag är så rädd för att göra dig illa att jag kanske inte låter allt gå ända fram.

Det är helt underbart att känna din kropp så där!
Det är så fruktansvärt frustrerande när du leker med mig så självsäkert!
Det är så förundrande att du inte förstår hur underbar du är!
Det är så tomt i min säng om natten,
Ingen vacker flicka att krama i natten
Ingen dröm att ligga och titta på när den andas,

Bara en frusen klump av köldkramper i nattens tredje timma,
lila tår och kuddar fuktiga av tårar i saknaden efter dig.

Jag älskar dig Lisetthe<3

:( du skriver fint isabella.