Monday 31 August 2009 photo 10/25
|
Erika Antonsson
allting började år 2007, då vi träffade varandra för första gången. och jag kände redan då
att det va något speciellt med dig, att du skulle bli min vän, att vi skulle komma bra överens.
men någonting jag inte hade en tanke på, va att vi skulle bli så bra vänner som vi verkligen blev.
såsmåningom kunde jag kalla dig för min bästa vän, för det va så jag kände.
det va vi som alltid skratta tills vi båda fick kramp i magen, tills vi båda börja tjuta av skratt.
det va vi som alltid hitta på så sjuka grejer, vi som alltid hade så sjukt kul.
Tiden då vi känt varandra, då vi funnits för varandra har varit så bra, & jag har alltid känt
att jag har någon vid min sida, och det va du. du fanns där, du lyssna när jag hade någonting jag ville säga,
du lyssna på mig, även om du inte va intresserad av det, men du brydde dig. och tog dig tid,
och det va det som betyde mest. att du verkligen ville hjälpa mig på nåt sett.
jag litade på dig, upp till 100 %. du gjorde mig mer självsäker, du gjortde mig glad & du fick mig att må bra.
tiden rinner iväg, och med tiden följer oxå vänskapen med. och det är någonting som skrämmer mig.
för hur ser egentligen en värd ut, utan elin och erika? hur funkar det då? blir det någonsin det samma då?
det skrämmer mig, för du har funnits för mig & jag likaså för dig. vi har hjälpt varandra, i alla stunder.
Och ärligt talat, du och jag, det är någonting jag egentligen inte vill se ett slut på.
men det har blivit som det blivit. men du ska veta, att jag saknar dig.
allting började år 2007, då vi träffade varandra för första gången. och jag kände redan då
att det va något speciellt med dig, att du skulle bli min vän, att vi skulle komma bra överens.
men någonting jag inte hade en tanke på, va att vi skulle bli så bra vänner som vi verkligen blev.
såsmåningom kunde jag kalla dig för min bästa vän, för det va så jag kände.
det va vi som alltid skratta tills vi båda fick kramp i magen, tills vi båda börja tjuta av skratt.
det va vi som alltid hitta på så sjuka grejer, vi som alltid hade så sjukt kul.
Tiden då vi känt varandra, då vi funnits för varandra har varit så bra, & jag har alltid känt
att jag har någon vid min sida, och det va du. du fanns där, du lyssna när jag hade någonting jag ville säga,
du lyssna på mig, även om du inte va intresserad av det, men du brydde dig. och tog dig tid,
och det va det som betyde mest. att du verkligen ville hjälpa mig på nåt sett.
jag litade på dig, upp till 100 %. du gjorde mig mer självsäker, du gjortde mig glad & du fick mig att må bra.
tiden rinner iväg, och med tiden följer oxå vänskapen med. och det är någonting som skrämmer mig.
för hur ser egentligen en värd ut, utan elin och erika? hur funkar det då? blir det någonsin det samma då?
det skrämmer mig, för du har funnits för mig & jag likaså för dig. vi har hjälpt varandra, i alla stunder.
Och ärligt talat, du och jag, det är någonting jag egentligen inte vill se ett slut på.
men det har blivit som det blivit. men du ska veta, att jag saknar dig.
det som gör mig oroligast, är att det står gjorde. Jag vet att det är så, men jag tycker det är fel att det har blivit som det är. Vet inte riktigt varför det har blivit så. vill bara att allt ska vara som förr.
saknar dig med.massor.
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/suiicidebomber/409730749/