April
Saturday 13 March 2010 photo 2/3
|
resten av del 8:)
"förlåt mig för det här, snälla Annie." Sa jag och böjde mig över hennes hals...
Vad skulle jag göra? Hon visste, så det var antingen tystas ner för alltid eller bli en av oss. Och jag älskade henne allderes för mycket för att låta Vanic ta henne ifrån mig.
Vanic= en stor organisasion som man ser upp till även fast dom aldrig gör något bra. Det ända dom gör är att förinta oskyldiga.
Vanic skapade mig.
Dom skulle äta lunch. Dom gick ut i staden och drog med sig folk bort. Jag var en av dom 16 stycken som det var. När min skapare blivit mätt lämnade han mig på marken. Men det Vanic på den tiden inte visste var att dom som inte blev helt tömda på blod hade en chans att överleva. Så när jag av ren instinkt drogs tillbaka till Vanic mötte jag min nu så kallade ’fars’ ögon. Dean, det var min skapare. Han lämnade Vanic för att leva med mig och tog hand om mig som sin egen son…
Blodet, Smaken av blodet var allt jag kunde tänka på. Blodet, hennes blod i mina ådror. Ååhh jag ville ha det. Men om det blev hennes blod i min mun, blev det också mitt gift i hennes blodådror.
Jag bet, Hon skrek inte så mycket så jag hade väntat mig, men hon skrek ändå. Hon skrek så högt hon kunde, mne skriket blev svagare och svagare och tillslut gav hon upp i en stor suck. Jag kände smaken, det var en Oförklarig doft, en oförklarig smak. Jag drack och Drack utan att ha kontroll över mig själv. När jag väl fick det ryckte jag mina rakbladsvassa tänder bort från hennes varma hals. jag såg två stora runda märken i hennes hals där mina tänder hade sugits in. Jag älskade Annie för mycket för att låta Vanic ta henne som sagt. Men jag hade läst att man alltid skulle behöva färda med sin Skapare, och jag ville att Annie skulle kunna ha ett annat val, välja någon annan att resa med, inte vara fast med mig för evigheter. Jag älskade henne för mycket för att tvinga henne till det. Så jag tänkte fly, jag reste mig upp, tittade mig snabbt omkring, och satte kurs mot skogen där jag kunde färdas ostört tills jag var hemma. Det tog imot att lämna Annie kvar på stranden, ensam, och i mitten av sin förvandling. Men jag fortsatte hemåt.
Comment the photo
han ska tagit med henne hem ju :(
nu har jag ngt att se fram imot! :D
(del 9)
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/superdoaa/447612793/
Visa toppen
Show footer