April
Wednesday 17 March 2010 photo 4/8
|
PealWhite!
"Inga skelett eller fladdermöss." nickade han instämmande. "jag är väldigt ledsen för det jag gjorde, Annie, du måste förstå…"
"jag är inte arg på dig, men jag förstår inte hur du kunde göra det." avbröt jag honom."Du spenderade ju hela tiden med mig,när jag ’levde’. Men jag förstod inte, orkade du inte stå imot, eller vad var det?"
Egentligen visste jag ju att det var att han inte orkade stå imot, men jag ville ändå ha det bekräftat.
Han suckade bara, och sedan bytte han samtalsämne.
"Hur stor är skadan hitills?" frågade han, men han var tydligen inte intresserad, för han kollade ner i golvet som om han egentligen inte brydde sig.
"Skadan?" Frågade jag oförstående.
"Hur många har du dödat hitills, Annie?". Sa han, tätt inpå min fråga. Han lät irriterad och ilsken.
"ehm.. ja, det var två män som hade slagit mig, så antalet offer är väl två än så länge, tror jag." sa jag medans jag låtsades fundera mina första timmar som nyfödd. Mitt felfria minne hade förstås inte något problem med att minnas dom timmarna, men det var mer att jag inte ville minnas dom.
Jag tittade på Dörren som var stängd, helt plötsligt kände jag ett ryck att blänga en gång snabbt på den, och gjorde så. Dörren öppnade sig i max-fart. Jag bryggade bakåt och glodde på dörren, kastade en snabb blick på Vincent, på dörren, på vincent. Jag såg nog ut som en karusell.
"Det är din talang, älskling." Sade han mjukt. Det var första gången han kallade mig älskling sedan han ändrat mig.
"Jag har aldrig sett något liknande…" Mumlade Dean som kommit fram till oss med Jane i Hälarna.
"vad hände?" frågade jag omtöcknad. Jag råkade blänga på köksskåpsdörrarna, och dom började svänga upp och in, jag blev riktigt rädd. Jag skrek, Och Vin kastade sig och la ena sin hand över mina ögon, så jag inte kunde stirra på något, och då slutade alla dörrar att slå ut och in. Jag pustade ut.
"Annie, lyssna mig mig nu, När man har en sådan här talang som du har så kan du inte stirra på saker med en befallande blick, du får bara se väldigt omtänksamt och snällt på alla sorts dörrar och fönster, förstått?" Sa Vincent till mig, fortfarande med ena handen över mina ögon.
"förstått". Svarade jag, och han släppte ner handen.
"ja, det är väl bara att inse fakta, välkommen till vampyrfamiljen Leppon, Annie.
Jag fnissade till, men blev sedan allvarlig igen. "har något mer i eran familj någon talang?" frågade jag och hela mitt ansikte lyste upp av nyfikenhet.
"Jag, Jane och Peach." Svarade Vincent. "Jag läser tänkar, Peach har förmågan att telepotera sig till det stället hon stirrar på, och Jane, hon är en sköld".
"En sköld?" frågade jag.
"inte nu Annie, Sade Poh och vände ryggen mot oss och tittade på dörren, en sekund senare knackade det, eller rättare sagt, bankade det på dörren…
Comment the photo
den e bäst :D <333333333
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/superdoaa/448320114/
Visa toppen
Show footer