april
lördag 24 april 2010 bild 1/1
|
Jag har juh ingen fortsättning på Pealwhite på denna dator, så jag skriver direkt här ist.. så det kanske inte blir lika bra:/
Vincent Stirrade på mig, Poh och Peach sprang fram och kramade om mig, När det helt plötsligt började strömma ut en väldigt massa blod från mina ögon. jag blundade och försökte stänga inne det, men det bara fortsatte rinna. När Riley vaknat glodde han på mig med ögonen öppna som ett par jordglober, han gick fram till mig, tog mig i hans famn med bägge händerna på sidan av mina kinder, och drog långsamt, men väldigt målmedvetet Ansiktet mot mitt, och när hans läppar bara var några centimeter från mina viskade han
"Förlåt..." Hans röst var så låg att det var svår att höra. " Jag älskar dig". Sedan vände han på klacken och gick långsamt ut.
"Riley..." Jag tvekade " Detsamma" var sedan allt ajg kunde få fram.
När han stod på dörrkarmen vände han sig om och mimade med munnen ordet 'förlåt' ännu en gång, sedan vände han sig om och rusade blixtsnabbt in i skogen. jag vände mig om och märkte att blodet hade slutat rinna. Jag vände mig om och fick flämtande ut "Riley..."
Sedan samlade jag mig och ruskade på huvudet. när jag vände mig om var Dean och Jane inte där. Vincent var inte heller där.
"Var...?" var allt jag kunde få fram, och min röst sprack ändå.
"härregud!" Fick Peach fram och hon glodde på mig, "Vad är fel med dig, Annie!? du... Vincent... Åhh!!!" hon ruskade på huvudet och gick ut ur rummet, ursinnig och arg, och jag förstod att det var mitt fel, men ajg visste inte vad jag gjort.
Jag gick upp till Vincents rum och satte mig på hans säng.
Helt plötligt kom han In genom fönstret och ställde sig på ett knä framför mig och Tog min hand, Tittade mig i ögonen och sa:
"Annie Westen, jag lovar att älska dig för evigt, Vill du gifta dig med mig?"
Jag slog handen ur hans och såg stirrande på honom.
"jag är allvarlig" Sa han och tittade på mig igen, samtidigt som han tog upp min hand igen.
Jag suckade , jag visste inte vad jag ville och Ryckte bara på axlarna,
"Vincent, jag älskar dig jätte mycket. Men jag vet inte om jag är redo för det. Jag älskar dig mer än du någonsin kommer kunna älska mig"
"Inte en chans, Annie" protesterade han men jag la ett kallt finger på hans läppar.
"Men... Du vet vad folk kommer att tro" Så låt mig tänka på det. och Någon mutning hjälper inte ett dugg."
Nästa dag i skolan gick jag mot Senna, Corin och alla andra som stod i en klunga och väntade på mig och Vincent, som vanligt. Men vanligtvis brukade vi inte vara med dom, men denna dag kände jag mig inte direkt välkommen i vampyrernas gäng. Senna sken upp, den gjorde Corin också, men inte lika mycket som Senna.
"Så du bestämde dig för att vara med dom normala idag då eller?"
Frågade Senna ret och lek fullt.
"haha, Senna, du vet att jag älskar er alla" Sa jag och log mot Senna . Sedan kom Corin och tog min hand och kysste den, jag fnissade och kände min väldigt kalla kinder hetta till. Det var konstigt att jag kunde rodna fortfarande. Antingen hade Corin inte känt mina väldigt kalla händer eller så struntade han i det. men samtidigt som han släppte den och log mot mig hettade det till i min strupe och jag kom snabbt på en ursäkt som var bra nog för att jag skulle kunna hålla mig undan i tio minuter. Jag skyndade mig in i skogen bakom skolan och lyssnade instiktivt efter ett ljud. Jag hörde några renar spring genom bergen lite högre upp och tog genast upp jakten, det tog inte mer än en hel minut att tömma att fem renarna på blod och skyndade mig sedan tillbaka till skolan och sprang till första lektionen. När jag kom till rummet där jag skulle uin fick jag en konstig känsla, det tog stopp vid dörrens karm. Som om det var en stor stendörr som den enda som kunde rubba var bamse -med honung i magen.
"Åhh, Annie, kom in och sätt dig". Sa Mrs Saltzman och tittade menade på mig. Jag försökte ta mig in igen och denna gång lyckades jag utan problem ta mig in. Jag gick och satte mig på min plats långt bak och grubblade på det faktum att det verkade som jag behövde bli inbjuden för att kunna komma in. På lunchen satt jag med Senna, Corin med flera och sneglade flera gånger mot Leppons ord. Jag var ju en del av dom men visste inte om dom ville det längre. Jag reste mig med bestämda steg upp från min plats och gick mot Vincent.
"Jag har en fråga" muttrade jag med ett litet hot i rösten.
Han skrockade "jag är inte rädd för dig Annie, så sluta ryt, okej? Men vad du än vill fråga så kan du ställa den här och nu."
Han försökte få mig att se dum ut inför hans syskon, åhh, varför måste han vara så jobbig, jag kände för att slå honom med ett basebollträ eller någonting men sa bara
"Privat, Vincent" och tittade menade på honom och gjorde min ögon så stora som möjligt.
Vincent grymtade och reste sig upp, han var förbannad, det syntes på långt håll. Han gick ut ur cafeterian och stannade precis utom hörhåll för Resten av familjen.
"Vad!?" Röt han.
" två saker." mumlade jag.
" du får svar på en." mumlade han tillbaka, fortfarande förbannad.
Nu började jag också bli förbannad...
Kommentera bilden
5 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/superdoaa/454349590/
Visa toppen
Visa sidfoten