July
Sunday 2 March 2008 photo 5/5
|
Hej mitt namn är Mimmi. Jag är 8 år gammal och bor i sverige. För två år sen fick jag reda på att jag hade en sjukdom som heter leukemi. Det är en sorts cancer man får som gör att blodet slutar fungera. Läkarna säger till min mamma och pappa att jag kan dö vilken sekund som helst. Mamma och pappa försöker alltid dölja för mig det läkarna sagt genom att säga att allt kommer bli bra. Jag är bara 8 år och har lärt mig att det faktiskt finns värre saker att göra än att bara sitta hemma hela dagarna och tänka på hur dåligt jag har det. Därför tänker jag ofta på barnen i Afrika när jag mår dåligt. Det brukar hjälpa och då mår jag genast mycket bättre. Men ibland hjälper det inte och jag tänker ofta på vad jag gjort för fel för att mina föräldrar ska förtjäna något så hemskt som mig. Jag känner mig väldigt ofta som en plåga för världen och onödig. När min mamma gråter om kvällarna brukar jag ofta gå upp ur min säng och sätta mig på kanten av sängen och be, jag brukar be till gud om förlåtelse för att jag får mina föräldrar att må dåligt och jag brukar be om hjälp, att han ska hjälpa mina föräldrar att gå vidare efter att jag försvunnit. Jag brukar gråta när min mamma och pappa gråter, men då brukar dom bara säga att allt kommer att bli bra igen, att jag kommer att leva vidare bara på ett bättre ställe. Jag förstår inte riktigt vad dom menar, men det gör ont på något vis. Det gör ont när dom säger det, det liksom värker i hjärtat. Mimmi skrev en dagbok under tiden hon var sjuk. Jag, Mimmis mamma har sammanfattat hennes dagbok till denna text. Mimmi önskade sig alltid samma sak på julafton av tomten, och det var att all sorts cancer skulle utrotas. Mimmi dog den 22 September i år och jag vet att hon skulle velat att ni skulle läsa detta så att världen ska förstå att alla inte har det så bra som många här i Sverige har. Skicka vidare detta och hjälp cancerfonden att få in pengar så att Mimmis önskan kan gå i uppfyllelse. Stöd Cancerfonden!
Annons
Visa toppen
Show footer